Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare, af N. von Dardel. 21. Grefve Johan Kristoffer von Düring (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick härvid så långt i sitt nit, att han utarbetade en
detaljerad plan för de anstalter, som borde vidtagas
för att bereda partiet öfverhand vid nästinstundande
riksdag.
När emellertid denna riksdag omsider 1755
sammanträdde, befanns Düring redan hafva öfvergifvit
hofvets sak och i stället stå i främsta ledet bland
dess motståndare. Detta hans affall var för höga
vederbörande nog så mycket kännbarare, som han nu
beklädde posten som Stockholms öfverståthållare och
i denna egenskap säkerligen skulle kunnat kraftigare
än någonsin befordra deras planer.
Det var efter Rutger Fuchs’ död 1753, som Düring
kallades till detta maktpåliggande värf, hvilket
han sedan i 6 år kom att utöfva. Bland märkligare
tilldragelser under denna hans förvaltningstid
kan anföras, att stadens renhållningsväsen, som
hittills stått under dess myndigheters insende och som
synes befunnit sig i ett mycket otillfredsställande
skick, nu blef åt enskilda personer på entreprenad
upplåtet. Måhända förtjänar det äfven påpekas, att
Düring var förste upphofsmannen till förslaget att
i hufvudstaden uppresa en minnesvärd öfver konung
Gustaf II Adolf och äfven vidtog de första åtgärderna
till detsammas förverkligande, ehuruväl med frågans
slutliga lösning skulle komma att dröja ännu nära
fyra decennier.
Dürings återförening med hattarne hade till följd,
att han på nytt insattes i sekreta utskottet. Äfven
inom detta parti synes han hafva förstått att
snart göra sig gällande, och han tog sålunda en
verksam del i de åtgärder, som efter det misslyckade
revolutionsförsöket 1756 funnos nödiga att vidtaga
till förekommande af nya dylika tilltag från höga
vederbörandes sida. Det blef emellertid det sista
riksmöte, som den gamle politikern fick bevista. I
början af år 1759 träffades han af döden, öfver 63
år gammal.
Än hatt än mössa, än hetsig krigsifrare än varm
fredsvän, än på spänd fot med konung Fredrik än
föremål för dennes stora bevågenhet, än nitisk
befrämjare af det unga hofvets maktutvidgningsplaner
än åter bestämd motståndare till desamma, framstår
Johan Kristoffer von Düring för visso i mångt och
mycket som en karakteristisk representant för det
oroliga, ombytliga, oberäkneliga partitidehvarfvet med
dess ständiga skiftningar, intriger och strider. Dock
förefaller det icke, som om han i denna sin så
växlingsrika politiska bana skulle varit ledd af
någon af de mindre aktningsvärda bevekelsegrunder,
som tyvärr utöfvade så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
