Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Personhistorisk litteratur. Ny svensk släktbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Leijonhufvuds släktbok saknades ej födelse- och
dödsdata, om de kunde meddelas. Huru mycket lättas
ej ett kritiskt forskningsarbete härigenom och huru
mycken tid kan ej härigenom besparas. Och så kom till
sist det värdefullaste af allt, registret, där alla
främmande, uti häftet nämnda namn infördes. Ett sådant
register är af stor betydelse för forskaren. Hvilken
lättnad skulle ej beredas, om ett sådant funnits
för Örnbergs 12 delar. En anmärkning kan man
ej tillbakahälla, att utgifvaren, hur varm och
entusiastisk släktforskare han än var, saknade en
mera vidtgående beläsenhet på detta område samt -
last but not least - ej ägde tillgång till de stora
biblioteken och ej, då han var bosatt på landet, ägde
alla nödiga uppslagsböcker. Han måste således lita på
andra, och det blir alltid ett fel, ett stort fel. Han
måtte t. ex. ej haft tillgång till våra utmärkta
läkarmatriklar - detta rör sig på ett område där jag
kan kontrollera utgifvaren - ty hade så varit fallet,
skulle just i afseende på läkarne många felaktigheter
kunnat undvikas. Men utgifvaren var nybörjare och
således i mina ögon rätt ursäktlig, och min åsikt var,
att jag hellre önskade en fortsatt publikation, äfven
om den i en viss detalj var felaktig, omogen och litet
vårdslös, än alls ingen sådan. I alla fall, med hvarje
nytt häfte kände sig utgifvaren allt sadelfastare och
säkrare, han hade också skaffat sig pålitligare och
mera vakna kontrollanter. En anmärkning vill jag dock
framställa, som ej allenast drabbar denna släktboks
utgifvare utan träffar flera af de nyare genealogiska
författarne. Man skrifver t. ex. om den eller den
personen, att han då gifte sig med en namngifven
person, så följer alltsomoftast i en parentes
meddelandet om hans föregående eller senare giften
och slutligen kommer, sedan man vederbörligen tröskat
igenom denna parentes, den ifrågavarande personens
ålder. Härigenom ökas visst ej redigheten, min mening
är, att man efter den nämnda personen skall meddela
hans födelse- och dödsdatum och sedan i parentes
meddela de andra giftena eller uti en not. Så finnes
t. ex. alltid uti Örnbergs publikation, jag medger
visserligen, att dessa noter hos honom äro ibland
oresonligt orediga, uppgifterna kastade om hvarandra,
så att äfven den väne forskarens öga behöfver en
grundlig tid att sätta sig in uti dessa noter och så
förstå dem, att de ej föranleda felaktigheter.
Nu har vår gamle Nestor på detta område, vår värderade
f. d. arkivarie, utan att utsätta sitt namn, utgifvit
den trettonde årgången af Svenska Ättartal. Han
behöfver i sanning ej utsätta detta, ty endast en
blick på förordet säger oss, att han är densamme
som fordom. Detta häfte är onekligen ett betydligt
framsteg, det hela är mera vetenskapligt ordnadt än i
de förra årgångarna. Funnes här efter Leijonhufvuds
mönster en liten stamtafla anbringad före hvarje
släkt och ett register, där alla främmande namn
uppräknas, bör enligt min uppfattning denna form
för en släktpublikation vara mest tilltalande och
kunna fortgå i tidernas längd. Gifvetvis bör den ej
i framtiden vara så ensidig som denna, att den endast
behandlar Östgötasläkter.
Nu till slut några ord om de nionde och tionde
häftena. Jag antager förvisso att, som jag förut
yttrat, här förelåg en icke så liten brådska för att
kunna utgifva detta sista häfte, hvilket nog gjort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
