Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag började nämligen blifva nöjd och
belåten, och höll på att stelna i lutter
tillfredsställelse. Och då, »i grefvens tid» slog
befrielsens timme. En ung däjelig jom fru uttalade
en trollformel öfver min ensamhet, knackade
helt sakta på väggarna till mitt fangsel —
och det var tillräckligt. De störtade samman,
min egenkära spegelbild gick i kras, och jag
kunde åter se ut öfver världen och lifvet,
kände att jag mäste lefva, att jag kunde och
fick lefva, mina tankar blefvo unga igen, mossan
föll af dem och praktfulla underblommor sköto
i stället upp ur dem och bildade ett doftande
lager för dig och mig.
O, du min käraste lilla vän, alla gudar,
som du tror på välsigne dig, för att du
ändt-ligen kom och väckte mig ur min dvala och
befriade mig ur mitt fängelse, där jag höll på
att förstenas och förkomma! I stället för min
fuktiga kalla eremithåla vill jag nu bygga dig
ett skimrande palats af min fantasi, — ett
prakttempel, i hvilket du skall trona som en evig
gudom, för hvilken all världen skall få lof att
knähöja och bränna sin rökelse, men jag ensam
fa tillbedja. Till det templet kommer jag att
smyga, och bekänna min ondska och bikta, och
is
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
