Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNG HÅXS’ KÄBLEKSBREF
mustascher finge beskugga dina läppar?! — Det
undanber jag mig åtminstone på det allra
bestämdaste.»
(Kysser dig med eftertryck.)
#
Det skedde i går afton när jag satt ensam
vid mitt fönster och väntade på att den late
månen ändtligen skulle börja skina, så att
jag-skulle kunna sända dig en hälsning per honom.
Men han sken inte alls, utan så att säga vände
baksidan till. Och jag begagnade mig af
tillfallet och dunklet och kysste dig i allra största
hemlighet, — så hemligt att du väl knappast
själf märkte det en gång. Ty du var hos mig
då, som alltid. Att du ej vore det — är helt
enkelt otänkbart. Vi voro ju tillsammans redan
långt innan vi kommo hit till denna planeten
och komma att förbli det äfven när döden skilt
oss åt. Det har den ju gjort så många gånger
förut, — på den sista stjärnan vi lefde som gifta,
dog jag litet före dig och du kom efter mig
hit. Men när jag nästa gång skall till så tager
jag dig med. Jag har nog af ungkarlslifvet
numera, på hvilkeu stjärna det än må vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
