Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog att omnämna maten. —- Du får bara ful hy
af att Iiänga öfver köksspiseln och förstör dina
hyita händer. Den smula diktarmat, som jag
kan rimma ihop åt oss, kan du alltid anrätta
utan någon kök slärdom. Och jag älskar dig lika
litet för kokkonstens skull som du mig för
bokkonstens. Voilå! — Till så prosaiska betraktelser
kan en stackars poet förirra sig om han blir
kär och låter sin längtan förleda sig att drömma
allt för materiellt. Utöfver lofsångerna till den
älskades blå ögon, som tindra som stjärnor
små, och rosorna på hennes kinder och hennes
tänders pärlerader får han egentligen aldrig gå.
De där drömmarna om kärlekens mera
handgripliga realiteter ha nämligen ett stort och
odisputabelt fel. Jag vet ej precis hur jag skall
kunna göra det klart för dig utan att dimpa
ned i prosan igen. Men, du har väl läst
Heine?
Han drömde en gång att han låg i Italien
under en tårepil och sof. Och tårepilens grenar
voro idel makaroni, som hängde rakt ned i hans
öppna mun, medan solskenet flöt som
smält-smör ner emellan dem och rifven parmesanost
snöade från himmelen ut öfver den läckra
anrättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
