- Project Runeberg -  Ung-Hans' kärleksbref /
109

(1897) [MARC] Author: Adolf Paul
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och — vi gifva hvarandra ömsesidigt rätt, och
det är kärlek.

Men det gifvandet och det tagandet är ej
endast kroppsligt utan framför allt, och endast
hos oss människor, andligt. Och därför äro vi
två redan man och fru, utan att ha ägt
hvarandra annat än i fantasin. Och om du bara
ta’r emot en tanke af mig, och med ett ord
förmår sätta mig i en mottaglig stämning, sä
är vårt äktenskap slutet.

Osynliga trådar förbinda oss redan olösligt
trots rummet som ännu skiljer, och hvar vi än
äro, så kunna vi ej annat än känna med
hvarandra och längta till hvarandra. Vår längtan
har spunnit de trådarna och, äfven om vi ej
brefväxlade så skulle vi sända livarandra tankar,
aningar och drömmar utmed dem. Håll
drömmarna heliga, och låt ej inbilla dig, att de äro
endast reminiscenser ur en förgången verklighet,
halfförglömda minnen af hvad du upplefvat. De
äro lika mycket aningar af hvad som komma
skall, men ännu är så ailägset, att våra fem
bristfälliga sinnen ej kan uppfatta det. Hvad
detta kommande är säga de oss ej, endast att
något kommer att ske. Och när det slutligen
är nära in på oss, då ta’r aningen fast form och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phunghans/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free