Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hon skrek ej till, när han beundrande smekte
de former han så länge älskat på afstånd, ty
hon var ju ingen människa.
Ömt lade han handen om hennes hals, lystet
spetsade sig hans läppar hennes till mötes, men
hon skänkte honom ej den ringaste
uppmärksamhet.
Det retade honom. Med ett häftigt ryck
försökte han draga henne till sig, men — o ve!
— halsen gick af, — den stackars Psyches hufvud
föll ned i hennes öppnade händer. Och den
syndige Pan stelnade ögonblickligen af skräck
öfver hvad han gjort, blef till lera äfven han,
och satt där nu bredvid sitt hufvudlösa ideal
evigt kyssande ut i den tomma rymden.
I detsamma öppnade sig dörren till rummet
bredvid, och konstnären kom ut med sin älskade.
Han skrattade högt åt det olyckliga älskande
paret däruppe på postamentet ocli sade, att Pans
grofva arm väl varit for tung för Psyches fina
nacke, och, att han hade bort betänka det »innan
han gjorde dem.»
Han trodde nämligen fullt och fast att äfven
Pan var hans händers verk. Ty innan hans
älskade kom och väckte honom, hade han drömt,
att han formade Pan. Och en konstnär känner ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
