Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstnären skapar. Och får aldrig bönhörelse
utan får i all evighet sitta där och kyssa ut i
tomma luften.
Och det behöfs alls ej din svartsjuka för
att få mig att slå sönder den liflösa bild af dig
jag gjort under min långa väntan för att stilla
min längtan med. Det behöfs endast att du
lifslefvande kommer till mig och blir min. Och
jag slår så gärna allt i kras, som jag skapat
utan dig, och gråter ej öfver min själs barn —
min krossade Psyclie, när jag har dig. Ty jag
är ej konstnär mera då, och bildmakare, — ej
Pan och hemlös, utan jag är man och gud, och
jämte dig skapar jag med lif och lust en Psyclie
som är din och min gemensamma afbild, och
intet annat än det vill jag, så snart du blifvit
min.
Så nu kan du vakna från drömmen igen.
Är du allt ännu svartsjuk? Öppna ögonen och
se hur vårsolen lyser, känn hur den värmer,
hör hur hela naturen utom oss sjunger och jublar,
hvad vill du mer! Kom i mina armar, — lifvet
ropar oss, naturen vill också höra våra röster
jubla med de andras! Kom i mina armar, det
är det enda förnuftiga!
Och så låta vi alla om och men vara om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
