- Project Runeberg -  Ung-Hans' kärleksbref /
157

(1897) [MARC] Author: Adolf Paul
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och i fantasien, som vi hittills lefvat i med
hvarandra, gick ej. Man unnade oss ej vår lycka;
man slog våra luftslott i leras. Och att försöka
bygga upp det äktenskapet igen af det gamlas
spillror går ej. Med drömlifvet är det förbi,
för alltid.

Så få vi då försöka på med verkligheten!

Kanske lyckas vi bättre där nu, när vi ha
erfarenheten af, huru illa det kan gå. Låt oss
hoppas på det.

Sist och slutligen äro vi ju också till i
verkligheten.

Detta är mitt sista bref. När du får det
är jag redan ute på Östersjön, på väg hem till
dig, för att genomdrifva att vi få gifta oss
genast. Ingen människa har rätt att säga nej till
det numera ! Ingen har rätt att förbjuda oss att
lefva. Lefva, det är för mig ej endast att vara
till och söija för tillvaron. Utan äfveu att
åstadkomma och skapa något.

Älska det är mig ej endast att äga en
kvinnas kärlek, utan att äga dig. den kvinna, som
blef till för min skull och för hvars skull jag
blef till.

Ty utan dig är min skapaude kraft intet.
Utan ditt stöd kan den ej komma till lif —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phunghans/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free