Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. De sanna kristnas saliga frid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag, tywärr, icke hållit lagen, så har dock min käre Frälsare
fullkomligen och öfwerflödigt hållit den för mig, samt skänkt mig
hela sin lydnad till ewerdelig egendom. Johannes säger: "Detta
skrifwer jag eder, kära barn, att I skolen icke synda; men om
någon syndar, då, då hafwa wi en förswarare när Fadren,
Jesus Kristus, den rättfärdig är" (1 Joh. 2:1). Hwarje kristen
bör derföre, Kristus till ära och sin själ till salighet, wänja sig
wid, att emot lagens hotelser och satans alla glödande skott
framhålla Kristus, trotsa på honom, berömma sig af hans renhet,
hans ostrafflighet, som ju ändå är oss gifwen. Detta heter att
wara rättfärdig af tron och hafwa frid med Gud (märk) genom
wår Herre Jesus Kristus. Den, som aldrig lär sig, att på detta
sätt strida med lagens dom och stå på blotta Kristi rättfärdighet,
han kan aldrig få någon grundlig och waraktig frid. Sådan som
rättfärdigheten är, sådan är ock friden. Är rättfärdigheten af
förgänglig art, af wår egen ostadiga fromhet, så blifwer friden lika
skröplig och ostadig. Derföre säger David, att rättfärdighet och frid
kyssas, att de, såsom modren sin dotter och dottren sin moder,
kyssas, mötas, förenas och öfwerensstämma. Ännu en gång:
"Emedan wi rättfärdiga wordna äro af tron, hafwa wi frid."
13. Men frågas, har då en kristen en beständig frid?
Fruktar han aldrig för Guds wrede eller döden? Swar: Allt
godt, således äfwen friden, will djefwulen anfäkta; ja, den tro
och frid, som icke anfäktas, är falsk. Derjemte är tron aldrig
fullkomlig. Häraf kommer, att förnuftet, samwetet och satan
angripa friden, förehålla oss wåra synder och Guds stränga
hotelser; men just då bewisar denna tro och frid sin höga,
gudomliga natur uti att genombryta dessa swarta moln och ändå
tränga sig fram till Guds hjertelag i Kristus, samt deri åter
fatta tröst och frid och säga: Jag tackar dig Herre Kriste, som
frälst mig från så grufliga synder och domar! - Här wilja wi
anföra några kostliga ord af den store Luther, öfwer epistelen på
Sönd. efter Jul: "Då känner man abbaropandet, när samwetet
utan all twekan och twifwelsmål stadeligen tror och är wisst
uppå, att icke allenast dess synder äro förlåtna, utan ock att
man är ett Guds barn och säker om sin salighet, samt kan
med ett gladt och wisst hjerta kalla och tillbedja Gud såsom
sin käre Fader. Härom måste man wara så öfwertygad och
säker, att man icke håller sitt eget lif för så wisst, ja, att man
förr skulle lida all slags död, ja, ock helwetet, innan man läte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
