Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Kristus förlorad och likwäl icke förlorad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mer onödig möda, att mycket uppehålla sig med undersökningar om
graden af ett fall. Detta skola wi straxt af skriftens ord finna.
Men betraktom först en ännu swårare händelse, än de anförda,
hwilken åter skall wisa, huru Kristus är förlorad och likwäl icke förlorad.
11. En kristen är, till äfwentyrs genom förändrade yttre
omständigheter och förändrad boningsort, kommen i en särskild
förströelse, kallsinnighet, försumlighet i ordets bruk, i bönen och
bekännelsen; under tiden angripes hjertat af någon särskild swår
frestelse, en stark, ihärdig, oändlig frestelse, som förer själen i synd
och nöd, han ängslas och ropar utur djupet; men det besynnerliga
är, att just nu, när själen mest allwarligt börjar söka Herren,
bedja och ropa, då drager sig Herren undan, då börjar Guds
djupaste fördöljande; den arma själen får ingen kraft, ingen tröst,
ingen ljusning af ordet eller bönen; dagar, weckor och månader
förgå i samma ängsliga mörker; då heter det med allwar: Kristus
är förlorad, Anden är wiken, det är förbi. - Härtill finna wi
en stark bild i Bunyans "Kristens Resa" ibland de saker, som
förewisades i "Uttolkarens hus". En man satt i ett mörkt
jernhäktelse, såg mycket bedröfwad ut, med ögonen wända mot
jorden, händerna hopknäppta, och under djupa, tunga suckar. När
Kristen frågade honom, hwem han war, swarade han: Jag är
hwad jag tillförene icke war. - På tillfrågan, hwad han då
förr war, swarade han: "Jag war en herrlig och blomstrande
bekännare, såwäl i mina egna ögon, som i andras, och hade stor
glädje i hoppet om himmelens salighet". - Och nu? - "Nu
är jag en tröstlös och olycklig menniska, hårdt fängslad, ja,
innesluten i detta järnhäktelse; jag kan icke komma ut härifrån, ack
nej, jag kommer aldrig ut", o. d. - Och när Kristen frågade,
huru han då kommit i denna olyckliga belägenhet, swarade han:
"Jag har försummat att wara nykter och wakande; jag har
tagit odygdens ok på min begärelses hals; jag har syndat mot
Guds ords ljus och mot Guds godhet; jag har bedröfwat Anden,
så att han wikit ifrån mig; jag har frestat djefwulen, och han
är inkommen till mig; jag har förtörnat Gud, och han har
öfwergifwit mig" o. s. w. Ändtligen, på den frågan, om han
icke kunde ångra och omwända sig, swarade han: Gud nekar mig
omwändelsen, [1] hans ord ger mig ingen håg till att tro; ja,
han har sjelf inneslutit mig i detta jernfängelse o. s. w.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
