- Project Runeberg -  Pietisten / Sjette Årgången. 1847 (EFS nyutgåva 1877) /
37

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Kristus förlorad och likwäl icke förlorad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säger: "Gud ser dig djupare in i hjertat, än du själv, efter du wäl
icke skulle wara deremot, om du hel och hållen wore itänd och
brinnande". [1]

13. Der nu denna, om ock hemliga, hunger och törst finnes
der är Kristus icke förlorad för ewigt utan, huru illa det än ser
ut, blott "en liten tid". Härpå hafwa wi tydliga ord och exempel
i skriften; Först, att det kan gå så långt med en trogen i
anfäktningens tid, att han anser sig wara alldeles öfwergifwen
af Gud, bortdrifwen ifrån hans ögon och såsom innesluten i ett
häktelse, det se wi t. ex. på Jeremias, då han i swår anfäktning
sade: "Herren hafwer inmurat mig så, att jag icke utkomma kan,
och satt mig uti hårda fjettrar. Och om jag än ropade och både,
så stoppar han öronen till för min bön. Han hafwer igenmurat
min wäg . . . och mina stigar igentäppt. Min själ är fördrifwen
från friden. . . . Jag sade: mitt hopp är ute, att jag någon
tid mer skall wara när Herren" o. s. w. Men kort derpå säger
han med stor tröst: "Herrens barmhertighet hafwer ännu icke ända.
Hans trohet är stor . . . han drifwer icke ifrån sig ewinnerligen
. . . han bedröfwar wäl, men han förbarmar sig igen, efter sin
stora mildhet" (Klagow. 3). Sammalunda bekänner David om
sig: "Jag sade i min häpenhet: Jag är bortdrifwen ifrån dina
ögon; likwäl hörde du min böns röst, när jag till dig ropade"
(Ps. 31: 23).

14. Men nu — hwad säger Herren härom? — om hwar
och en sådan eländig själ? — Så säger Herren:

"Han begär mig, ty will jag uthjelpa honom; han känner
mitt namn, derföre will jag beskydda honom; han åkallar mig,
ty will jag höra honom; jag är när honom i nöden, jag skall
taga honom der ut och låta honom till ära komma" (Ps. 91).

"Ty jag wet wäl, hwad tankar jag hafwer om eder, säger


[1] Måtte hwar och en märka, hwad här säges! Här talas om en själ, som
önskar att få tro, att kunna tro. Det finnes ännu en hop själar, som också
äro i mörker och föra en wiss klagan och suckan, men icke wilja komma derifrån,
utan i hemlighet älska sin sorgbundenhet, wilja blifwa i sitt mörker, såsom
det rättaste och bästa själstillstånd, hwaremot de förkasta trons frimodighet, såsom förmätenhet. Detta bewisar, att det icke är mycket med deras sorg, den
går icke hårdt på; ja det wittnar om en falskhet i deras anda; ty en rättsinnig
själ i anfäktadt tillstånd har ingen lust att förblifwa der, har icke
förnöje1se deri, fruktar werkligt, att der står illa till, och önskar komma derut,
till en full wisshet, tro och bekännelse; plägar ock derföre hellre beklaga sin
ringa längtan, sin köld och likgiltighet för nåden. — Se mer härom i Luthers
Ep. Post. n:o 8, om de "kainiska helgonen".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free