Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Huru en trogen själ affaller och blifwer andligen död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lustar m. m. - och när man derjemte betänker, att dessa fallna
wisserligen också en gång tänkt stå fasta och få ingå i
himmelens glädje - så uppkommer häraf en betraktelse, hwarwid ett
troget hjerta wäl kan falla i wanmakt. Men war det icke detta,
som skriften med så mången allwarsam warning hade förutsagt
oss? Har hon icke sagt oss, att wår wandring genom lifwet
skulle wara en strid på lif och död, ett oaflåtligt krig, ett
fiendeland, der wi äro ständigt och på alla sidor omgifna af
fiender, som swurit oss döden och tänka utföra det? Är det skämt,
när apostlarna tala om "ett rytande lejon, som går omkring,
sökande hwem det uppsluka må" - "om satans listiga anlopp"–
om "ormens illfundighet" - om "tjusning" - om den "onda
dagen" - om "syndens bedragelse" - om köttets och werldens
förförelse? Är det skämt, när Kristus och apostlarna med
sådant brinnande nit tala om nödwändigheten af att "waka och
bedja", att "ikläda sig allt Guds harnesk", "och öfwer all ting
trons sköld", att "redligen kämpa", att "wara trofast intill
döden", om man skall få lifwets krona? Nej, det är ett stort
allwar i allt, det Herrens ord talar. - Detta är således ett ämne,
som både ordet och erfarenheten wisa wara wäl wärdt, att af
trogna kristna i tid betänkas; ty sedan fallet redan är skedt,
hjelper sällan någonting.
4. Hwad som nu först bör märkas, är, att när en
lefwande kristen affaller och blifwer andligen död, sker detta icke på
en gång, hastigt och direkt ifrån ett tillstånd af friskt nådalif,
utan det skrider dertill på wissa förberedande wägar och
omwägar; det andliga lifwet slutas icke gerna med en bråddöd, utan
det aftynar först efter hand genom någon förutgående sjukdom.
Sjukdomen är ock ofta mycket kännbar och swår; den trofaste
Anden arbetar och strider emot det onda; själen oroas och lider,
helst wissa stunder, af förebråelser och qwal; men om sjukdomen
tilltager, så aftaga omsider dessa smärtor, och det onda får
ohejdadt utweckla sig. Då är döden för handen. - Dock får icke
förnekas, att det också finnes wägar, på hwilka döden kommer
såsom en ljuflig sömn, såsom genom ett sött gift. Detta sker
isynnerhet med de själar, som dö bort genom andligt högmod,
eller egenrättfärdighet, eller falsk lärdom, då själen håller sin
wäg för den enda rätta och med all frimodighet, förtjust och
glad, går till sitt förderf. Huru nödigt då, att wäl gifwa akt
på dessa wägar och sjukdomar, som leda till fall och död. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
