Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Huru en trogen själ affaller och blifwer andligen död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom; all den smälek, hon burit för hans skull -allt är
förspildt - och likwäl - likwäl hade hon en trofast och mäktig
Frälsare och en tillräcklig nåd. - Om hon blott hållit sig till
honom i tron och bönen, brukat hans wapen, gifwit akt på hans
röst och stått i öfning, så att icke huset funnits "rensopadt", tomt
ledigt, så hade hwarken djefwul, kött eller werld öfwerwunnit
henne. "Så läggen eder nu derom all winning, att I uti eder
tro låten finnas dygd (öfning, bewisning), i dygden beskedlighet"
m. fl. gudaktighetens stycken; "ty när dessa äro rikligen när eder,
låta de eder icke finnas fåfänga, lediga, sysslolösa - och gören
så eder kallelse och utkorelse fast; ty om I det gören, så fallen
I icke någon tid" (2 Petr. 1: 5-10).
13. Men wi komma nu till de rätta lönngångarna, affallets
och den andliga dödens lönngångar - de wägar, som alla
kristna förstå, när det gäller blott läran, men högst få, när det
gäller erfarenheten. De förut framställda wägarna till affall och
död kunna likwäl i allmänhet någorlunda synas, sådana de äro:
andlig lättja, försummande af ordets bruk och ordets efterlefnad,
afgudar och syndalustar, werlden, dess hot och dess smicker -
sådant kan man anse för farliga saker. Men de wägar, wi nu
betrakta, äro af en så förwillande natur, att gudfruktiga och
allwarliga kristna i försökelsens stunder ofta rentaf bemöda sig att
kunna gå dem - då de likwäl äro de ginaste wägarna till
förtappelse! - och det göra de (märk) af idel andlig bewekelsegrund,
just för att gå rätt försigtigt och wisligt tillwäga. Att twärtom rädas för dessa wägar, det förekommer oss i sådana stunder så
orimligt, som om någon skulle lära oss, att wi borde rädas för
gudsfruktan, för ödmjukhet, försigtighet, allwarlighet och fromhet.
Ja, det är ock just så det förekommer oss; det är just något
sådant godt, man menar och söker på dessa wägar. Ja, dessa
djupa, fördolda, hemliga faror kan intet menniskoförstånd, ingen
skarpsinnighet förstå sig på, utan det är endast Guds ord, endast
Guds uppenbarelse i evangelium samt oftast en bedröflig erfarenhet,
som härom plägar upplysa och öfwertyga oss. Då de förut
framställda afwägarna (andlig lättja, afguderi, werldslikställighet
m. fl.) kunna synas oss som swarta onda andar, kunna dessa
sednare på samma gång synas oss såsom sköna ljusets änglar.
Det war om en af dessa täcka wägar, som Luther skref: "Detta
är fru Kosbi, den fursten Surs fagra dotter af Midian, för
hwilkens skull 24.000 af Israel blefwo slagna (4 Mos. 25) - detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
