Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Huru en trogen själ affaller och blifwer andligen död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristus, utan blott göra ett nödigt tillägg, mente de. Men
apostelen säger, att de derigenom woro tjusta och att de, owetandes,
hade på nytt korsfäst Kristus (3: 1); och att i dessa ord talas
om samma afwäg, som wi nu betrakta, wisar v. 2: "Detta will
jag allenast weta af eder: Hafwen I undfått Anden genom lagens
gerningar eller genom trons predikan?" Det är fråga om en ny
wäg, ett nytt sätt att få mer Ande och kraft. Och såwäl här,
som i Col. 2 kap. wisar apostelen, att detta sker endast genom
den enfaldiga tron på Kristus, genom att "hålla sig wid
hufwudet, af hwilket hela lekamen genom leder och ledamöter kraft får
och tillsammans hänger och tillwäxer i den förökelse, som Gud
gifwer" (Col. 2: 19); ja, i Rom. 6: 14, 22 säger samme
apostel, att den enda wägen till helgelse är att frigöras ifrån lagen
och lefwa på nåd; "efter I ären icke under lagen, utan under
nåden", säger han, "så skall synden icke wara wäldig öfwer eder"
- "så hafwen I eder frukt, att I heliga warden". Och Kristus
sjelf säger: "Om I blifwen i mig, skolen I bära frukt" -
såsom grenen icke kan bära frukt af sig sjelf, med mindre den
blifwer i winträdet, så kunnen icke heller I, utan I blifwen i mig"
(Joh. 15). Sådant har ock den troende själen erfarit; det war
endast genom tron och nåden, hon blef andligt sinnad, glad i
Gud, willig till det goda, från werldens och sitt eget förra
wäsende förwandlad och skild. Men som ingen menniska känner mer
brister hos sig, än en kristen, så kommer djefwulen, eller en
sjelfhelig, och öfwertygar henne, att det icke går an att så enfaldigt
tro; hon måste göra det och det, hon måste söka en ny wäg.
Och huru skulle hon frukta för ett sådant företag, när det ju blott
är fråga om att blifwa mer helig, mer allwarlig?! Och wi böra
ju alltid misstänka wår wäg! Hon ger sig då af att söka en ny
wäg, ett nytt lif. Mårk! Det andliga lif, som Gud sjelf hade
werkat, då hon kom till tron, då hon utfattig och förlägen kom
till Kristus och fick nåd, det lifwet, hwari hon sjelf war intet,
war fattig och missnöjd med sig och hade endast Kristus, men i
honom allt - det lifwet duger icke; hon skall söka en wäg, på
hwilken hon skall warda heligare, än hon på trons wäg blifwit -
en wäg, der hon icke skall hafwa så mycken brist, icke skall wara
så fattig och eländig. Och huru går nu detta? Jo, om hon är
något allwarligare wäckt och känner lagens andliga kraf något
djupare, än hennes rådgifware, då kan hon aldrig lyckas på hans
wäg, aldrig finna, hwad hon söker; twärtom blifwer hon genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
