- Project Runeberg -  Pietisten / Sjette Årgången. 1847 (EFS nyutgåva 1877) /
66

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. Kristi rike ett förlåtelserike.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beständig wänskap mellan Gud och menniskor, nemligen det
beständiga förlåtandet. Man skulle gerna älska sina medmenniskor,
och det skulle gå så lätt att göra dem godt, och man skulle hafwa
ett himmelrike på jorden af idel frid och kärlek, mellan
medmenniskor, husfolk och grannar, blott de icke hade sina förargliga fel
och oarter
; men genom dessa tröttnar man i kärleken och kan icke
älska dem - och straxt blifwer det tungt att göra dem godt, då
det deremot alltid går lätt att göra godt mot dem, som man
älskar. Detta mäktiga hinder för kärleken, alla deras brister och
oarter, wore genast för mig borta, blott jag anwände det
förträffliga medlet: förlåtelse - och på annat sätt kan nämnda hinder
aldrig bortrödjas. Detta är en af orsakerna, hwarföre Kristus
talade så särskildt och så ofta om förlåtande och sade uttryckligt,
att himmelriket war likt en konung, som eftergaf sin tjenare
tiotusende pund, men också wille, att denne sedan skulle eftergifwa
sin medtjenare hundrade penningar (Matth. 18). Och då han
lärde oss en bön, som wi dagligen skulle bedja, så inlade han ock
der samma lärdom och bjöd oss säga: "Förlåt oss wåra skulder,
såsom ock wi förlåta, dem oss skyldiga äro". Hwar och en
märker häraf, att Kristus haft ett alldeles särskildt nit om förlåtande.
Ja, ty det är blott förlåtelse, som i detta wårt fallna tillstånd
är enda grunden för allt godt förhållande, först mellan Gud och
menniskor och sedan mellan menniskor inbördes. Detta är
summan af Guds ord; så att när Johannes wille i ett kort språk
innefatta allt, sade han: "Detta är hans bud, att wi skola tro
på hans Sons Jesu Kristi namn och älska oss inbördes
, såsom
han oss bjudit hafwer" (1 Joh. 3: 23). Så hafwer man frid
både med Gud och bröderna; och detta är himmelriket på jorden,
paradiset i jämmerdalen!

16. Deremot, hwilket helwete på jorden, hwilka pinsamma,
frätande qwal, mörka hjertan och ansigten, hat, afund och oro,
der man icke öfwar dessa stycken, icke tror och älskar, utan
gräfwer i egna synder och andras fel, lefwer i otro och oförsonlighet!
Sådana menniskor äro ömkanswärda djefwulens martyrer!
Allt kunde likwäl botas genom förlåtelse! - Om du ock har än
så swåra medmenniskor, om de tillfogat dig än så swåra oförrätter,
beljugit dig, förolämpat dig m. m., räkna likwäl efter, om
icke dina egna synder mot Gud äro tusende gånger större och flera.
Kristus säger, att allt, hwad en medmenniska kan hafwa felat mot
dig, är i jemförelse med dina skulder inför Gud blott såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free