Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
England, hwilken med stor wälsignelse, djupa och widsträckta
werkningar arbetade uti evangelii predikande ifrån år 1758 till 1793.
Han war en evangelist, bärande de glada tidningarna om frälsning
och salighet till otaliga byar och orter rundtomkring honom.
Många själar blefwo wäckta och omwända genom hans arbete;
och hans namn är wördadt af skaror i trakterna af Bedford och
Cambridge, hwilkas fäder och förfäder njöto wälsignelsen af hans
tjenst i Herren. Genom sina skrifter "talar han ännu, ändock
han död är" – Berridge skrifwer sålunda:
"För att underrätta eder om de underbara ting, som Herren
med min själ hafwer gjort – och med mitt folks själar – torde
det wara nödigt, att förut nämna något litet om mitt föregående
lif, ifrån min ungdom till närwarande tid. – När jag war wid
fjorton års ålder, täcktes det Gud att wisa mig, att jag war en
syndare och att jag måste blifwa född på nytt, innan jag kunde
ingå i Guds rike. I följe deraf tog jag min tillflykt till
läsande, bedjande, wakande och köttets späkande, och blef derigenom
i stånd att göra åtskilliga framsteg uti praktiskt helighet (»practical
holiness» eller en gerningarnas helighet). På detta sätt fortfor
jag i några år, men icke alltid med samma flit. Jag ansåg mig
wara på den rätta wägen till himmelen, ehuru jag ännu war
på en helt annan wäg. Jag gjorde mig en ljuf föreställning om,
att jag war en wandringsman till det himmelska Sion, ehuru
jag ännu aldrig hade wändt mitt ansigte ditåt. Den lära jag
predikade war, att wi skulle blifwa rättfärdiga genom tron och
goda gerningar; till en del genom tron och till en del genom
wåra egna gerningar. Ehuru jag för mina församlingsbors
andliga bästa mödade mig med några förut der owanliga presterliga
åtgärder och idkeligen yrkade på en praktisk gudsfruktan, hwarmed
jag i sex år ganska allwarligt arbetade, fortlefde likwäl mina
åhörare lika oförändrade som förut, och icke en enda själ kom till
Kristus. Wisserligen blef der litet mer af religionens form inom
församlingen, men intet af dess anda och kraft.
Ändtligen flyttade jag till Ewerton. Här började jag åter
att drifwa på helgelsen, så kraftigt, som jag någonsin kunde. Men
när jag i twenne år hade predikat på detta sät, och ingen
framgång rönte, började jag att blifwa modfälld. Nu uppstodo ock i
min själ några hemliga misstankar, att jag sjelf icke hade det rätt.
Detta skedde wid jultiden sistlidet år. Dessa misstankar blefwo
allt starkare och omsider mycket pinsamma. Och som jag war i
stor oro och twiflan om mig sjelf, ropade jag på det allwarligaste
till Herren; mitt hjertas beständiga tal war detta: Herre, om
jag har det rätt, behåll mig derwid; om jag icke har det rätt,
för mig till det rätta och led mig till kännedom af "den sanning,
som är i Jesus". – Sedan jag ungefär i tio dagar sålunda
ropat till Herren, behagade det honom att sända ett swar på mina
böner. När jag en morgon i mitt hus satt och begrundade en
text i bibeln, föllo mig i sinnet följande ord och förekommo mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
