Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättfärdig genom egna werk. Ingen efterföljande bättre lefnad kan
någonsin försona de förbrytelser, som en gång äro gjorda. Om
jag håller alla Guds bud i dag så är detta ingen ersättning för
det jag bröt dem i går. Derföre, om jag en gång har kommit
under Guds förbannelsedom för brott emot hans lag, så kan jag
aldrig derefter göra något till den förbannelsens borttagande. Jag
må utropa: "Jag arma menniska, ho kan lösa mig från denna
syndens och dödens kropp!" och jag finner ingen, som kan
förlossa mig, utan Jesus Kristus (Rom. 7:24). Således, om jag
en gång är en syndare, kan intet utom Kristi blod rena mig från
synden. Allt mitt hopp är då i honom, och jag måste fly till
honom, såsom det enda hopp, som oss förelagdt är. - På detta
sätt, min herre, predikade och predikar jag, arbetande att
nederslå all sjelfrättfärdighet och att wisa, det alla menniskor äro i ett
förtappadt tillstånd och på wägen till ewig fördömelse, samt att
ingenting kunde hjelpa dem ifrån denna belägenhet och göra dem
till Guds barn, förutan tron på Herren Jesus Kristus. Och se
följderna: detta war ett hårdt tal för mina åhörare. De blefwo
förwånade, undransfulla och oroliga. Den gamla menniskan,
den köttsliga naturen upprördes, smädade och reste sig emot
sanningen. Icke dess mindre blefwo de flestas sinnen gripna af
samwetsöfwertygelser, och somligas hjertan blefwo grundligt förkrossade
öfwer synden, så att de kommo till mig, liksom dessa i
apostlagerningarna omtalade, och hade fått genomskärande styng i sina
hjertan och utropade med starkt och ängsligt rop: "Hwad skall
jag göra att jag må blifwa salig?" Då uttalade jag ännu
tydligare för dem evangelii glada budskap och förkunnade dem, att
funno de sig under förbannelsen, så war Kristus redo, att
derifrån befria dem; woro de arbetande och betungade, så wille
Kristus wederqwicka dem; woro deras hiertan öfwer synd
"förkrossade", och de nu wille se upp till Kristus, så skulle han "hela
dem". Ja, jag sade dem, att de borde tacka Gud för dessa
bekymrande upptäckter, emedan de woro förebud till något bättre
för deras själar; ty Gud måste först slå, innan han kan hela
(Ef. 19:22). Jag fick ock dag ifrån dag skåda, huru de fingo
tröst af evangelii tillsägelser; och ehuru de mycket klagade öfwer
sina synders swårhet och öfwer sina elaka, i otro hårda hjertan,
gingo de dock alltid tröstade och hugswalade hem igen. Många
hafwa kommit till mig på detta sätt, och ännu beständigt komma
allt flera. Ehuru ock några hafwa fallit tillbaka ifrån deras
första wäckelse, hålla sig dock andra stadigt intill Herren. De
begynna att fröjdas i honom och älska honom; de älska hans
ord och betrakta det mycket; de öfwa bön och åkallan och pryda
sin bekännelse med en dermed öfwerensstämmande lefnad och
umgängelse.
Låt mig nu fästa uppmärksamheten wid följande: I min
förra församling predikade jag, såsom jag nämnde, i sex år med
mycket nit och allwar, och wann icke en enda själ för Kristus -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
