Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bad mig, att icke widare omtala den. Jag ansåg historien sann,
förargades deröfwer och yttrade högt och med bitterhet min
förtrytelse deröfwer. Mina yttranden blefwo åter berättade för den
man, hwilken historien gällde; och det hårda deruti minskades
icke, utan ökades under wägen. Förolämparen war nu en
förolämpad. Han wedergällde ock bitterhet med bitterhet. Likasom
mitt omdöme berättades, så blef nu hans återberättadt för mig.
Han hade förut warit en af de första i församlingshuset; denna
söndag kom han icke. Nu uppstod partier. Somliga förklarade
honom, andra mig för straffwärd. Mitt samwete anklagade mig.
Det sade mig, att jag icke hade bort tala om honom, utan med honom. Jag motsade icke; men swårigheten låg nu icke uti att
erkänna, hwad som war rätt, utan att göra det.
Jag måste tillstå för eder, att sedan jag kom till detta mitt
nya lif i Gud, har min nådige Herre gifwit mig en ledare, som
alltid och öfwerallt förer mig. Jag ser honom icke, men jag
känner hans warningar och förstår hans påminnelser.[1] Denne ledare gaf mig en wink, att han wille hafwa mig allena med
sig. Mina kinder öfwerdrogos af rodnad; jag wisste, hwad han
menade. Jag fruktade att gå, men jag gick. Då wi woro allena,
förehöll han mig min förseelse. Jag (min Adam)inwände: "Men
mannen hade dock gjort orätt". Han: "Med dig, icke med
honom, talar jag nu; icke öfwer hans, utan öfwer ditt fel; med dig,
son är kallad att predika frid genom lära och wandel". - Jag:
"Men jag bör dock förmana, hota, straffa". - Han: "Stilla!
Betänk, att altarets horn skall wara rent guld. Att hota med
bitterhet, att straffa med wreda tillwitelser, werkar icke
wälsignelserikt och höfwes icke förolämparen".-"Förolämparen? Skulle
jag wara det?" - "Ja! förolämpare, och just du, och twefaldt
du. Ställ en af dina åhörare i din plats. Han är förolämpad
af sin broder; hwad skall du råda honom att göra? Jo, att wara
stilla, återhålla sitt omdöme, taga mannen allena och i kärlekens
språk mildt tala med honom. Så skall du lära; så hade du bort
göra. Du har icke så gjort, och derigenom har du försmädat
ditt goda namn, ditt embetes goda namn, din Herres och
mästares goda namn." - Tårar stodo mig i ögonen. Jag wille
nedfalla på knä och bedja. "Nej!" sade min ledare, gå först,
enligt Matth. 5:25 och bekänn för den förolämpade ditt fel och
försona dig med honom; och wägrar han det då, försumma då
icke att söka förlåtelse hos Herren, hwilken du har förolämpat
mer än honom. Kanhända, att den oförsonliga brodren reder
sig till och skyndar emot dig". - Så min ledare. Med
blödande hjerta gick jag till den förolämpade, besegrad af
sanningens kraft. Jag gick; men öfwerträdarens wäg är swår. När
jag kom, satt mannen och läste i en bok. Han upplyftade icke
sina ögon och talade intet med mig. Jag försökte att göra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
