Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den nya sången, som sjöngs af den tecknade skaran på Sions
berg för Lammet, som stod i midten, och läsa uttryckligen de
orden: "Och ingen kunde lära den sången, utan de hundradefyra
och fyratiotusen, som köpta äro af jorden" (v. 3). Här ser
hwar och en, att Herrens Ande just welat såtta denna sång till
kännetecken på Sions folk! Ty låtom oss betänka: Hwarföre
war Schibboleth ett kännetecken, hwarigenom de Gileaditer och
de Efraimiter åtskildes? Sannerligen blott derföre, att ingen
Efraimit kunde lära det ordet. Hwarföre är då den nya
sången de Sioniters, de saliga tecknades Schibboleth? Emedan
ingen kunde lära den sången, förutom de. - Men hwaruti
bestod nu denna sång, och hwad war det, som ingen kunde lära,
utan de tecknade? Johannes säger: "De sjunga för Lammet:
Du är dödad oeh hafwer igenlöst oss åt Gud med ditt blod"
(5: 9). De sjöngo om Lammets förtjenst och wår återlösning
i dess blod! - Ja, torde någon säga, hwem kan icke derom
sjunga? Och hwem wet icke, att detta är det största och
priswärdaste i himmelen och på jorden? Men betänk, hwad den
heliga skrift menar, då hon säger det, och hwad hon menar, då
hon säger, att de sjunga detta, att det utgjorde en sång, och
att de sjunga blott detta, samt att ingen kunde lära den
sången, utom de tecknade. Det är då icke fråga om att blott weta,
erkänna, bekänna, eller blott med munnen sjunga det. Skriften
lärer icke skrymteri; och den, som icke uppsåtligen will bedraga sig
sjelf, måste gifwa akt på skriftens egen mening.
8. Först plägar i skriften sjungandet beteckna, att något
har på ett mäktigt sätt intagit hjertat, och wanligen på ett ljuft
sätt, så att det, hwarom sjunges, är hjertats glädje, lust och
lif, hjertats högsta förnöjelse och skatt. Sådant se wi på många
ställen i skriften. I Davids psalmer och hos profeterna se wi
öfwerallt, att glädje, fröjd och tacksamhet utmärkas med
sjungande; glädjens bortwikande åter, med sångens upphörande.
Psalmen 106: 12 säger: "Då trodde de uppå hans ord och
sjöngo hans lof". Esaias 30: 29, säger: "Då skolen I sjunga
såsom på en helgedagsnatt, och fröjda eder af hjertat". Men
deremot Ps. 137: "Wid de elfwer i Babel sutto wi och gräto"
m. m. och "då upphängde wi wåra harpor på de pilträd, som
der äro"; förklarande: "huru skulle wi sjunga Herrens wisa i
främmande land" (v. 4); och Jer. 48: 33: "Fröjd och glädje
är borta - wintramparen skall icke mer sjunga sin wisa" m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
