Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk skänkte dem, hade de dock i sitt inre ofta en gnagande oro i
medwetandet af wissa synder, som icke så helt wille lemna dem;
men derwid tröstade de sig alltid inbördes dermed, att ingen
kristen wore fullkomlig, hwar och en hade sina fel, och Gud kände
deras redliga uppsåt och skulle derföre, för Kristi skull, wara
dem nådig. Talade någon med dem om Kristi försoning och
rättfärdiggörelsen genom tron, så war deras swar, at just så
trodde äfwen de, och kunde bifoga en wacker annmärkning derom.
Härjemte deltogo de med mycket nöje uti åtskillig religiös
werksamhet såsom missions- och nykterhets-angelägenheter. Så
fortgick deras lif i 6 år. Men nu hände sig, att när den äldre
brodern war på några dagar bortrest, satt den yngre en afton
och läste i bibeln 2 Cor. 5:te kapitel. Och si, hans salighetsstund
war inne. Öfwer 14:de versen stannade han först i en
undran hwad det månde betyda: "Om en är död för alla, så
äro de alla döda"; men uti den 19:de och 21:a v. fick han ljus
deröfwer, ett ljus som uppfyllde hans hela själ med en tröst och
glädje, som han aldrig hade haft; hans hemliga oro och tunga
samwete blef här förbytt i frid och salighet; han såg allt, allt,
rikligen botadt, när Kristus, gjord till synd för oss, dog så
alldeles för alla, att för Guds ögon alla dogo i honom. Han
började i förtroligaste samtal med sin Frälsare prisa och tacka
honom; kunde icke heller förtiga sin saliga upptäckt för de
omgifwande. - När nu den äldre brodern återkom, såg denne straxt
sin broders ansigte och ögon så owanligt glada och milda, och
fick äfwen wid helsningen ett ord, som kom honom att något
undra. Snart frågade han hwad som hade händt, hwarföre han
war så glad. "Ack", swarade den yngre, "nu först har jag sett
Guds herrlighet i Kristus. En är död för alla, och alla hafwa
dött i en. Den der af ingen synd wisste, hafwer Gud sjelf
gjort till synd för oss! Wi hafwa alla dött i Kristus, och
i honom redan utstått allt, hwad lagen någonsin kan pålägga
oss. Genom hans sår är jag nu helad från mina gamla inre
sår, som du wet af" o. s. w. Efter ett ögonblicks tyst
förundran, swarade den äldre: "Har du aldrig förr wetat detta, du?"
- Den yngre sade: "Har du wetat detta och aldrig warit glad
öfwer en sådan sak?! Wi hafwa wisst wetat det, på sitt sätt;
men hwarföre har aldrig detta gladt oss?" - Derpå fick han
intet swar; men förklarade derföre sjelf, att på tro och tro wore
stor skilnad! - Från denna tid war det alltid en olikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
