Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlossning, så att, då wi hade hundrade gånger arbetat oss trötta
och ängsliga med helgelse, bedit, wakat, stridt, men allt förgäfwes,
utan hiertat blef allt wärre och grufligt älskade synden, wi
erforo, att så snart wi kommo till den saliga fridgifwande tron
på Kristi förtjenst och kärlek, hjertat försmälte, blef warmt,
gudeligt, till allt godt willigt, i det den helige Ande tog rum i oss,
och att wi nu beständigt, i samma grad wi tro, äfwen äro mer
andligt sinnade, samt synden och werlden öfwermäktiga; att wi
nu fått i Kristus äfwen en huld herde, en mäktig och trofast
herde, wän och broder, som genom sitt ord och sin Ande i
allting sköter oss, leder och styrker oss, wäcker och warnar oss, hjelper
och tröstar oss m. m., o, när detta icke mer är blott ord i
wackra böcker och på andäktiga läppar, utan en stor lefwande
werklighet, på det sätt nu wisadt är, så att wi erfarit det, si,
då blifwer man så sinnad, att man bekänner med Paulus: "Jag
räknar nu allt för skada, emot den öfwerswinneliga min Herres
Jesu Kristi kunskap".
5. Men dessa lyckliga själar, som så känna Kristus, äro
desamma, som dock känna en beständig brist i detta stycke och
bekänna: jag har knappt en gnista af Kristi kännedom; han är
wisserligen blifwen min enda tröst och glädje på jorden, min
enda rättfärdighet, min enda helgelse, och derföre min enda
wisdom; men jag måste beklaga, att jag aldrig kan rätt hålla
honom för hwad han är, utan idkeligen förlorar hans rätta bild,
hwarföre jag ock far fast derefter, att jag må mer och mer fatta
honom, såsom jag af honom fattad är. Si, längre kommer
det icke med Kristi kunskap på jorden, än att wi alltid dessmer
hungra efter honom. Wi hafwa wäl fått lukten, den söta
lukten af Zions "gyllne ros" (Mich. 4: 8), men blott såsom en
lukt af densamma, som wi alltmer fara efter att draga in -
såsom wi sett af Pauli wittnesbörd om sig (Phil. 3: 12, 13).
- Men tänk nu: då sjelfwa Paulus, den store förkunnaren
af Kristi hemlighet, bekänner om sig, att han ännu icke hade
nog af Kristi kunskap, och de kristna, som dagligen studera derpå,
alltid beklaga brist i detta stycke, huru är det då med dem, som
aldrig så studera och dock äro så belåtna med sin kännedom om
Kristus, så mätta på ordet om korset och hafwa andra, om ock
religiösa, ämnen wigtigare? De wilja wisst anses för kristna,
men huru hänger detta tillsammans? - Tänk widare: wi
bekänna alla, att ingenting i himmelen eller på jorden är så stort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
