Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n:o 7. ^renne wigtiga frågor, rörande den helige Ande etc. 63
, känna 0ch el^känna, arr de sakna Andens krafr; de se
der 0nda h0s fig, wille gerna wara der qwirr, men är0 alldeles
wanmäkriga rill all förbärrring; der är ingen Ande, ingen öf=
wernarurlig krafr, ingen ""Guds srarkl^ers makr" 0ch ingen frid,
årminstone ingen warakrigal^e srid ; k0rreligen, inga wedermälen
af Guds Andes werkliga inneb0ende 0ch den sanua helgelsell.
De wilj+a nlycker, wilia waka, bedia, srrida, älska, nlen allr blifwer
cndasr wilia, endasr beslur 0ch söresarser, allr är wanmakr 0ch
död. De wille r. ex. birrerr åugra fynden, men kånna h0s sig
idel hårdher, skrymreri, lärrsinne, så arr de säga: iag har bl0rr
sielswa synden, men icke syndakånslan ; iag fer synden, men kan
icke känua 0ch ångra den. De älfka Gud, men känna en bedröskig
kallfinuigher, samr asgudisk kärlek rill andra föremål. De wille
warmr 0ch rräget bedj+a, men beklaga: iag kan icke ens bedia,
n1ina rankar flyga b0lf, min bön är så r0rr, k0rr, krasrlös 0ch
skrymrakrig. De wille waka 0ch strida m0r synden, n^enbeklaga:
jag är så förskräckligr lärrsinnig, arr så snarr fresrelsen påk0mnler,
fyndar iag. K0rreligen: förderswer är rådande, de gamla wane=
synderna öswerwinna dem besrändigr^ Då de i några dagar
hade lefwar någor bärrre 0ch böriade hoppas, arr segren war wull=
nen, 0ch de skulle nu få böria rr0, så ranllar årer deras så möd0=
samr uppbygda fr0mher, de försynda sig igen, 0ch allr är +lika
när, lika 0lyckligr^ eller ännu wärre. De qwäda allrid på den
s0rgliga wisan: ""Är någ0n syndig lufra rill, s0m påmigeiwin=
ner? Tänka hwad iag rånka will, synd sig med infinner. Tala
hwad iag rala må, rungan mig förråder. Jag må ligga, gå
ell^ srå, synden wid mig låder. Jag mig söresärra plär, ei m0t
famwer^ .aöra ; men så snarr rillfälle är, lårer nlig sörföra. -
-Ty har iag alls ingen r0 uri Gud ell^ werlden: hwarken kan
jag nåden rr0 ell^ ha frid i skärden". - Si, dessa li.aga nere i
J0rdans kalla warren, i J0hannis bärrringsdöpelse. Der går så
ömkligr rill. - Sådana 0lyck+liga rider kunna inrräsfa äfweu för
de rr0gna, sedan de en rid srårr i rrons friher, när de på nyrr
fångas under träld0mens 0k, nedsiunka i lagfinne; ry då har
årer lagen samn4a werkan, s0m före rl^0ns llppgång, nemligen arr
bl0rr uppwäcka synden 0ch uppenbara wanmakren. Men dessa,
s0m är0 rill rr0ns lif komna 0ch bl0rr i anfäkrningens rid förl0ra
Andens segrande krafrer, de böra af fin egeu ersarenher weta,
hwad s0m är enda hielpen arr få Anden, dess +lif 0chfrid; ehuru
de 0ckså 0fra glönlma der. Men de, s0n4 aldrig snlakar den sauna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
