Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(^8 n:o 7. ^renne wigtiga frågor, rörande den helige Ande, eic.
11. Men hår rånker nlången.. Wissr rr0r iag på Krisrus;
hwem skulle icke rr0 på Krisrus! N0g rr0r man - hellre farras
der i +lefwerner. Si, dessa bewisa bl0rr nled detta ral, arr de
icke wera, hwad tron på Kriftns will såga. De nlena, arr de
rr0 på Krisrus, när de hålla allr för sannr, hwad 0m Krisrus
står skrifwer, ia, hålla 0ck allr, der han för 0ss gi0rr, wara allr
wäl nrråttadr 0ch icke nlera bel)öfwa påränkas ; de haswa der=
enl0r hela sin 0ms0rg wånd på fig sielfwa; 0ch dermed haswa de
rröst, när allr går wäl 0ch wackerr nled lefn^el^ner; men när de
någor swårare försyndar fig, fly de rill fin ånger, bön 0ch bärr=
ring, för arr derigen0nl få nåd 0ch srid med Gud. Derra är
ju uppenbarligen, att af hierrar rr0 på fig sielf, 0m 0ckförsrån=
der och bekännelsen är0 efrer 0rder. Den, s0m werkligen rr0r på
Krisrlls, har hela fin siäls uppmärksamher wänd på h0nom, fin
0nls0rg 0ch fin glädie fäsrad wid h0n0m, ser på h0n0m, har all
sin rrösr i h0n0m; ry en rärr krisren har blifwir rill skam påfig
fielf 0ch fitt eger arbere, har derföre lärr hålla der för uselhet
0ch träck, hafwande nu fitt allr uri Krisrus, werkligen firr allr,
både sin rärrfärdigher 0ch fin helgelse. En sådan bekänner då..
Wissr rycker också iag, arr iag b0rde lner arbera sielf 0ch icke rr0
så mycker, ia, iag frukrar frund0m, arr iag rr0r för nlycker, att
iag b0rde åter under lagen, för arr blifwa allwarligare 0ch der=
igen0nl frommare; men när iag årer ihågk0mmer min erfaren=
her, så wirrnar den 0nl dersamma, s0nl skrisrensäger; rysålänge
iag umgicks med lagfinner 0ch med lagens gerningar, war iag i
diuper af mirr hierra kall för Gud, hade ingen inre lusr0chkär=
lek rill h0n0m 0ch hans wägar; deriemre förblef iag allrid en
slaf under wissa synder 0ch gnagdes inwärres af en srärande
0r0. Derem0r, när iag lärde känna Frälsareu och kunde rr0
hans nåd 0ch försäkrau 0m syndernas förlårelse, genast fick iag
en förunderlig lust 0ch krafr rill der g0da, en warm anda, eu
kårlek 0ch lusr, s0m gi0rde allring lärr, så arr der, f0m förr wa=
rir mig fwårr, gick nu liks0nl af fig sielfr. Och allr derra hän=
der ännu allrid: när iag fål^as i lagfinne, blifwer iag kall 0ch
swag ; men när iag fål^ frid i Kl^isrus, så får iag en ny lusr 0(h
lrafr rill der g0da. Ja, sådan är eu krisrens erfarenher. Och
denna erfarenher öfwel^ensfrämmer med skrisren. Den fr0mhet
0ch anda, s0m icke uppk0mmir på samma wäg, s0m skrifren lä=
rer, är icke den sanna.
12. Se nu här, huru långr fierran från sanningen, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
