Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 n:o 7. ^renne wigtiga frägor, rörande den helige Ande, etc.
gifwa. Derpå har Gud iugen brisr. David säger rrösteligen:
""Guds källa hafwer watten rillfyllest" (Ps. 65: I()). Ja san^
nerligen: "Guds källa hafwer hugfwalelsens warreu rillsyllest""^
24. Men sås0m den helige Ande år en Hu^swalare, så är
han 0ck i 0ch med dersamma fanningens^ Ande. Äfwen det wilia
wi någ0r närn4are berrakra. Mårre samma sanningens Andenu
gifwa hwar 0ch en, s0m derra läser, nåd arr wara uppl^ikrig
n^^t fig ^ielf, att allwarligr pröfwa fig. ^ Den helige Ande är
"sanningens Ande"" ; ry han gör, arr der blifwer sanning i wår
gudakrigher, arr wår gudakrighet blifwer en werkligher i hierrar,
blifwer sak 0ch werk och icke bl0rr fr0mnla rankar, föresrällningar,
inbillningar, 0rd 0ch föresarser. T. ex. då en menniska, ännu
uran rr0ns lif, uran den helige Ande, söker gudakrigher 0eh
helgelse, ralar 0ch ränker hon årskilligr wackerr 0ch niriskr 0n4 för=
fakelfe, ödmj^nkhet m. nl., winnlägger fig 0ck 0m arr försaka0ch
öswergifwer många ring, s0m h0n sörr älskar 0ch s0nl werlden
rillhöra; men fi,^ på samnla gång har h0n en hemlig rillfreds=
srällelse, i(+^, fitt h0pp 0ch fin rrösr i samn4a sin försakelse, 0ch
kan wara sull as fielskärlek 0ch inbillning 0m fin egen fr0n4her.
Huru är der då med försakelseu? Der farras sielfwa huswl^dsakelt^^
f(^rras der försra 0ch förnäntsra srycker af en rärr försakelse, s0n^
är, arr förfaka fig fjelf; ry derrill hörer, att tycka werkligt illa
oI^ f^^ fj^elf, werkligr nlissrrösra på fig sielf. Hon kan wäl 0gilla
wissa fina oarrer och sämre gerningar, men fig fjelf älskar h0n,
så länge h0n kan finna rillfredssrällelse i någ0n fin egen bärr=
ringsösnin.(^. Mången will icke försrå fig på någ0n skilnad
nlellan dessa rwenne ring : wara nlissnöid n4ed wissa sina såmre
gerningar 0ch 0arrel^, eller derem0r wara nlissnöid nled fig fj^eIf,
hålla sig siels hel 0ch hållen för en fördönlelsewärd, söralrlig
syndare ; +nen der ål^ d0ck jnft detta, s0nl egenrligen skilier den
sanna 0ch salska bärrringell srån hwarandra. Arr således rärre=
ligen försaka fig sielf, arr rycka werkligr illa 0m fig siels, der kan
ingen ur0n4 den helige Ande werka; der sker endasr i den sanna
bårrringen, då Gud sörst öswerh0par fiälen med sådana lagens
kraf, s0n4 h0n icke kan fullgöra, n4en d0ck på allwar winnlägger
sig 0m 0eh derföre 0msider n4issrröfrar på si.a sielf 0ch alla sina
förerag. För der andra, öswerh0par henne nled nåd, gen0m evan=
gelium, då h0n får rr0ns ög0n öppnade 0ch ser, huru h0n fårr
dubbelr af herrens hand för alla fina synder; ser, huru Gud,
midr i hennes srörfra 0wärdigher, bl0rr af nåd förlårer henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
