Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 n:o 40. Om de hemska twiflen på allt
ten, w0re mindre wärdr; d0ck någ0t i korrher der0nl. - Mina
skrupler hade sanlmandragir fig till 2:ne hufwudsråg0r. Den
förra war: Har der warir Guds mening 0ch wilia, då han ska=
pade menniskan, arr hon skulle känna 0ch dyrka sin Skapare. Onl
derra warir Guds assigr nled afseende på menniskan, så må^re
han 0ckså haswa sörjr för, arr der skulle b+liswa henne n1öiligr^
måsre han 0ckså haswa giswir henne en ledning, err rärresnöre för
fin kännedon4 0ch dyrkan. Då blef andra frågau: Har Gud
lagr derra rärresnöre in0nl nlenniskan, eller giswir henne erryrrre
ord? - Swarer på den förra srågan såg iag i den +h0s alla
nari0ner befinr+liga känslan af beh0swer llraf en Gud, af gudar
0ch deras dyrkande, s0n^ gör, arr när hedningen inrer bärrre wet
0m Gud, han dock bildar fig en gud as rrä eller sten; nlen en
gud skall han hafwa? Af denna diupa, mäkriga, allnlänna kånsla
såg iag, art ^lld, sonl ingenring giorr uran ändanlål (icke hellel^
denna kånsla), måsre hafwa änlnar nlenniskan rill sin känned0n^
0ch dyrkan. Men arr Gud icke lagr rärresnörer för sin känned0m
inom menniskan, der såg iag uras de 0raliga, 0lika 0(^ oerhördr
dåraktiga nleningar 0m Gud och förerag rill hans dyrkande, som
der uppfrå, hwaresr n4enniskan är lemnad år fig sielf. Deras
^åg iag, att ^n^ n^åfte haswa ledningen och rärresnörer ntom
n4enniskan, eller också lemnar henne i firr af hon0nl inlagda oånd=
liga sökande uran något rärresnöre på i0rden, hwilker är 0rim=
ligt. När iag nu hade k0n4mir så långr, då war der mig sedall
lårr arr wera, arr den gamla heliga bibelns läl^a war deu enda,
s0m tillfredsftäller och motfwarar menniskans känsla och beh0f,
få arr man blorr i henlle kånner fig liksonl hemkonlnlen, i henne
finner 0ch igenkänner iust, hwad man sökre. - Jag säger: derra
war den wäg, på hwilkell j^ag blef öswerrygad 0n4 0rders gud0n4=
+ligher; iag anfer der icke s0nl en wäg sör hwem s0m helsr. -
När nu på derra sårr någ0r lius hade ink0mmir i min siäls
mörka hus, såg iag sedan mycker. Nu såg iag r. ex., arr den
religi0n måsre wara gud0mlig, som, på samma gång den har
hela werldens fiendskap emor sig, likwäl inrager och besegrar werl=
den; på samnla gång den är en förargelse 0ch galenskap sör allr
förnusr 0ch eu plåga sör all mennisk0narur, så arr allr nlenskligr,
hwarie menniskas hierra 0ch förnufr spiernar 0ch srrider em0r
henne, hon d0ck inrager 0ch 0mskapar werlden, f0lk 0ch lånder.
J(^g fåg, att ingen wishet på jorden så faunt och rräffande be=
skrifwer orsakerna rill narurens fiendskap enlor Gud och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
