- Project Runeberg -  Pietisten / Sjunde Årgången. 1848 (EFS nyutgåva 1877) /
137

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den sanna omwändelsens wäg. I37

Och Jesus fölia Och kinden skölja

Med tärars salre^ fl0d, wid waksanlher och bön;
Jag nörre nu min rid

Uri allwarlig frrid

Arr dämpa syndens lusr 0ch lusrans raseri,

Art dermed +^li mirr qwal 0ch samwersd0men fri.

Men under ^enna srrid mig från mirr band frigöra
Jag kunde ej - der blef allrid eu 0r0 qwar.
Ju n^er iag kän4pade, des^mer fanns sig uppröra
Den birrra synd^lag, i mina lemmar war;
Dess grymn4a wälde Mig 0fra fällde,

Jag sr0d wäl genasr upp; men föll igen - igen.

Bud0rder wäcki^ 0pp

Uti min siäl 0ch kr0pp

Begärelsernas +lif -^ iag fann nli.(^ wara ^öd
Och hwälsde af 0ch an enlellan nåd 0ch nöd.

Om Krisrus 0ch hans nåd iag 0ck wäl^ 0sra hörde;
Jag wissre wä+l 0nl rr0n på nåd s0nl i^el nåd;
^er liusw(l 0rder 0ck nlirr hierra 0fra rörde;

Men rr0 sig salig re^n, iag höll ^ör öfwerdåd.

Man nlåsre känlpa, Arr synden dämpa

Och, diupr förkr0sfad, se^n rill Jesus rräda franl,

Då han, en lycklig srund,

Oss rar i sirr förbund

O^ lårer 0ss då smaka 0ursäglig fing ^

Der war den 0rdniugswäg, s0m förde nlig 0mkring.

Når iag nu aldrig sann, arr synden rårr war dämpad
Och l^ierrar (^ldrig så sörkr0ssadr, s0nl der borr,

Dei mig omöiligr war rro nåden på mig låmpad;

Nei, rr0 så usel re^n, der w0re rr0 för f0rr.
D0ck - helr 0rr0gen, För döden m0gen,

Wissr icke l)eller så jag wille mig anse.

Man wäl skall rr0 på Gud,

(Så liöd mirr hierras bu^)

Men lr0 sig salig helr, rätrfärdig, ren 0ch klar

J Krisrus bl0rr - si der för mig förmätet war.

J tankar 0ch med ord iag ^risrus högr beprisre

Och rr0dde mig +h^ fr0n, när iag ei sade m0t

Hans dyra bl0f^sförriensr - fasr iag med allt bewisre,

Arf hj^ertat hwil(^de på n^ig 0ch egen b0r.

När några dagar Jag höll +hans lagar,

Då rr0dde iag – så långt n^in sr0nlher nu sr0d bi.

Men när iag årer föll

Jag allr förl0radr höll;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1848efs/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free