Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 n:o I. Lofwa Herren, min själ!
let allt i dess sammanfattning iust måfte uttrycka den högfta fäll^^
het nlan på i0rden kan haswa; ty hår fattas intet, han war
fulleligen nöid, hade råd 0ch hielp för allt, 0(h kunde icke n0^
tacka 0ch f0fwa fin Jehodah.
3. Nu frågas: hwad war det, s0n4 giorde Davidfåfull=
k0m+ligt lycklig? Och kunna åfwen wi få sanlma lycka 0ch sam=
ma glada hierta? Detta är en wigtig fråga. Wi weta, att det
är hela mensklighetens första 0ch fista fråga, ia, alla lefwande
warelfers stråfwan, att blifwa lyckliga och befinna fig wäl. Det
oör då wara 0ss alla kårt att san4la 0ss 0nlkring den gamle mårk=
wäroige konungen, son4 är så lycklig 0ch glad, som efter fitt lång(+l
skistesrika liss mångahanda erfarenheter icke nog kan uttrycka fin
glada tacksamhet; wi sk0la åter här af hononl få höra henllighe=
ten as den sanna lyckan. Men fårskildt bör det glådia de trogna,
att här åter få en ny erinran 0nl den ftora lycka de gi0rt, då
de sökt den blott uti Gud 0(^ hans wänskap. Och wi må gerna^
+höra den lonungslige profeten David. Han år en märki^äldig
proset i skristen, hwilken hade Guds Ande i rikt nlått 0ch har
det stora wittnesbördet, att han war ""en man ester Guds hierta"^
(I Sanl. I3: I4), med hwilken Gud talade sås0nl nted en s0n
0ch gas honom höga uppenbarelser 0nl werldens Frålsare, ia,^
det ftora löstet, att denne skulle födas inom Davids slägt, hwar=
före han, som war Davids Herre, 0ckså kallas Dadibs Son.
4. Hwad säger han då nn? Hwad war det, son4 utgiorde
hans lycka 0eh hans hiertas fröid? Han såger först: ^ofwa
Her^ell, n^iu fjäl! Det war Herreu, som war hans glädie. Ja,
så många 0ch stora skisten wi ock slnna i Davids psalnler och i
+hans +hist0ria, skisten as största nåd 0ch bittraste prösningar, dill=
pas1e synoasall 0ch högsta trossröid, så war det d0ck a+lltid en^
enda nledelpunkt, 0n4kring hwilken allt rörde sig i alla hans ut=^
giutelser: det är Herreu, det war hans Jehodah; han hade all=
tid asfårer med Herren. Om man wille såtta en n4ycket kort
men allt 0ntfattande öfwerskrist på hela Psaltaren, sku+lle det blis^
wa Herren. Herreu war l)0non4 allt, såsom han i Pf. I^: 3-
sie+lf såger: ""Herreu år min starkhet, Herren år nlin klippa, Her=^
reu år min borg, min Gnd, nlin tröft, den iag nlig wid håller ;
n4in sköld, nlin salighets horn 0ch mitt beskydd. Hiertligen kår
^)aswer iag dig, Herre!" - Ja, huru Herren war honon4 allt,^
0ch war hononl ""hiertligen kår", det kan hwal^ 0ch en +låsa iPs.
73: 25, 26, der han med Assafs ord fiunger: ""herre, når ia^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
