Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n:o 4. Lofwa Herren, ntin siäl!
finge skina iu i ditt samwete och ditt hierta, så att dess oren-
lighet, kallfinnighet, skrymteri, högmod m. m. eu gång bleswe
ftora synder för dig. När sålunda sielfwa hiertat år angripet,
^å blifwer wisst nödeu swårare, men då blifwer ock nåden sann
och stor och öfwersködaude, och då blifwer hjertat födt på nytt
^ då blifwel^ det en sann kristen.
7. Och fi, nu är meuniskan lycklig - sannt lycklig, och
n4ycket lycklig, och lycklig i alla tidens skiften. Då kan nlan rätt
inftämma i Davids lofsång; och då kan nlau nled skäl ly(^önska^
till ett godt nytt år - och då behöfwa wi icke tala widlyftigt
on4 lycka och trefnad; ty nu är den sanna lyckans o(^ glädjens
grund lagd. Att uppmana andra till Guds lof, ån dem, sonl
på detta sätt fått sln glädie i Gud, är ett ömkligt bedrägeri,
är att uppmana folk till skrymteri. Och att wilia åstadkomn^a
en werklig glad tacksamhet hos dem, då de antingeu i(^e känna
^ina synder, eller ock, onl de känna dessa, dock icke känna ^rål=
faren och fina synders förlåtelfe, det är ett mödo^anlt, ia fåfängt
arbete - är såsom att wilia förmå snö och is att wara warnla
eller brinna. När eu Kristi tienare på sådana arbetat fig trött
och swettig, med idkelig uppmaning till glådie och tacksamhet, så
^ltta de till slut lika kalla och döda. Nei, hiertats glådie, kärlek
och tacksamhet får nlau blott på deu wäg, sonl Daoid och syn^
derskan wid Jesu fötter.
8. Och att tala onl lycka och godt år till denl, som icke
fålunda blifwit benåd(lde och i Gud ly(^liga, det år alldel(^s
hemskt - det är såsonl att giswa ett sött och rusande win åt
^em, sonl skola afråttas. Wi weta iu, att under den högsta
jordiska sällhet dölier fig eu ewig nöd och sorg för dem, som icke
hafwa skn lycka i Gud; de åro alla ftunder olyckliga, ftadda
under Guds wrede och förbannelse; ia, såsonl skriften talar, för=
banuade uti fln utgång och ingång, förbannade i glädien och i
forgen, i hwilan och i arbetet, förbannade i lifwet och i döden.
Och då en sådan menniska föl^ iordisk wålsigllelse är så glad och
tacksam nlot Gud, att tårarna stå henne i ögonen, så är det
för Gud endast en skökotacksamhet, sonl blott ser på gåfworna.
Den rätta brudkårleken säger: ""herre, när iag dig hafwer, så
fl^ågar iag ester hinlmel och iord intet; om mig ån kropp
oel^ själ försnlåktade, är du, Gud, dock alltid mitt hiertas tröft
och min del"".
9. Korteligeu: den, son^ har Gud och hans wånskap, blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
