Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2 n:o 4. Lofwa Herren, min själ!
(2 Eor. 3). Och när wi icke ens äro beqwäma att wända tan-
ken, hwart wi wilia, eller hålla och regera tanken, hwad kan
n^an då göra?
16. O, att wi kunde en gång låra rått tro och befinna^
detta, att wi allsintet förmå! Då skull^ wi snart få en stor,
wåloig tröst, når Gud finge blifwa ensanl att giswa och göra
allt! Och man tror sig ganska wål tro detta; men i försökelsens
tider uppenbarar det sig, atl de elåndigaste och mest förtwiflade^
siälar äro slllla med inbillning onl, hwad de fjelfwa skola kunna
göra; ty då heter det.. blott iag wakade rålt, blott iag wore
skitig i bönen o. s. w., då skulle det onda öswerwinnas. Men
hwarsöre icke rått waka och bedia då? - Jo, iag år så lätt=
sinnig och obetånkfanl?- Men hwarsöre skall du wara så? Det
wet du icke. Så har du förglömt, hwad här stod.. ""Wi äro icke
ens beqwån4a något tänka"". Det är icke godt waka, när n4an
icke har makt öswer tankarna! Det går illa n4ed wakandet och
år eu wakt, som icke är att trösta på, når wåktaren kan gå bort
utan att säga till! Dersöre består det rätta wakandet uti att
icke tro på sig sielf utan kånna sin uselhet.
17. Men allt detta menniskosiålens sörders utgör blott fruk=
ten af fyndafallet, det besynnerliga, sörstörande syndafallet, i
hwilket hela menniskonaturen blef till alla krafter alldeles förwänd,
så att det blef förftåudets bestämda natur, att uti det andliga
hellre tro lögnen än sanningen; wiljans beståmda natur att
älska synden och wara obenägen för det heliga, det blef hjertats,^
fantafiens och taukarnas bestämda natur att alltid wilia umgås
med det iordiska, fåfångliga och syndiga. Och detta är det, som
wi nu dagligen erfara, så snart wi böria sara ester Guds rike
med allwar - ia, det wi nted så mycken ängslan och sorg er=
fara! - Men det år af stor wigt och nytta, att du lårer wål
tro och besinna, att nlenniskonaturen en gång för alla år worden
sådan, och att du icke kan göra det minsta att förändra den=
famma; ty iu förr kan du låra, att du alls intet förmår, och
kan låra n4isströsta på alla företag och upphöra att widare nå=
got försöka och wänta af dig, desto förr warder det båttre nled
dig; desto förr får du tröst och ro i Gud. Och det årdenråtta
tröften, den man får i Gud iust då, när man misströslar på fig
sielf! - O, detta är en Herrens rolighet, den rätta sabbateu,
en liuf hwila och ro, når en uttröttad siål ändtligen förstår,^
att hon alls intet kan göra och nu upphör med allt fitt eget^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
