Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n:o 2. ^er något oin helgelsen. 37
uti sig förnimma sitt hela naturliga sörderfs elånde, den ena
gången såsom den andra, och sålund(l städse bliswa mer och mer
fattig och uådebehöfwande, det har han alldeles icke welat bi=
fall(l. Det är snarare en punkt, uti hn^ilkeu han icke ens nu
wet att sullkomligt sinna fig, lltan dagligen ännu måfte lära.
"^Men"", såger han, ""om intet kött fkall berömma sig sör Gnd,
om Ehristi fi^rfouiugsoffer skall alltid sörbliswa den enda grun-
deu till wår salighet och tron den enda wågen att ernå den, så
måste det icke gå på det sätt, som iag hoppats och i mina före=
ställningar nppgiort, utan Gud måste wäl då till mitt föröd=
miukande låta mig behålla det onda, som nti mig bor och mitt
år, huru ogerna iag än wille det, utan att fullkomligt borttaga
utur mig ens något as dett(l onda, och till sitt eget sörherrligande
behålla qwar hos sig det .goda, som uti honom bor oeh haus är,
huru gerna iag än wille ega det hos mig, utan att få meddela
mig ens en enda lius= och lissgnista, att iag kan anse den såsonl
nlin egen, sielfsörwärswade, af mig siels beroende och i mitt sör=
sogande stående tillhörighet (som iag siels kan hnshålla med eller
anwånda, när helst iag will). - Menniskans sanna förbättring,
som är en del af helandet genom Jesu sår och en frukt af Her=
rens Ande, ntebliswer derföre icke, (märk!^ om man ock aldrig
hinner öswer den punkt, att man mindre och mindre känner
sörderfwet hos fig och mer och mer warseblifwer det råttskaffens
wäsendet. Twärtom besordras den af ingenting så mycket, som
att man alltid måste wara och förbliswa en syndare"". - Ja
wål - han har rått! ^geukärleken, menniskohiertats hufwnd=
fjukdom, bliswer aldrig bättre och grltndligare botad, än på
d^nna förödmiukelsens wäg. Der lärer man, hwad det är att
mifta fitt lif - oeh att gifwa Kristns helt och hållet åran
- lårer sig anse allt, hwad godt till oss kan komma, hwarie se=
ger öfwer srestelserna, hwarie frålsning srån syndens öswerwälde,
hwarie nppstigande snck till Herren, hwarie god tanke, hwarie i
rätt tid utialadt ord, såsom något af nåd skänkt, som icke tillhör
oss, ntan likasåwäl som allt annat, hwad Gnd as sin barmher=
tighet gifwer oss, måste srån det ena ögonblicket till det andra
as idel nåd skånkas oss.
7. Jnnan wi gå widare, må det åter erinras, att hår ta=
las eudast om lefwaude kristua, som en gång, l)elt misströstande
på sig sielswa, sökte och fnnno frälsning i Kristus, hörde evan=
gelii ord, som tände i deras hierta tro och lif och srid och sröid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
