Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
friden och fröjden, hwilken åter gifwer nytt lif och lust, uppsåt
och kraft till det goda. Men Herren anwänder ock andra medel,
förnämligast kors och lidande, att döda synden uti oss. Genom
allt detta är en kristen beständigt korsfäst, huru helst det ock går
honom; han "dör hwar dag" och blifwer mer och mer ledsen wid
sig sjelf och werlden. Det är ganska märkligt att beskåda, huru
det i werkligheten bewisar sig, att "wår gamla menniska är
korsfäst med Kristus". Det är nemligen derhän kommet med en
kristen, att huru helst det går honom under wandringen, bättre
eller sämre, så skall hans gamla menniska dödas, så länge Anden
bor och arbetar i honom. Då Petrus troget följer sin Mästare,
då dödas dagligen den gamla juden i honom, han förwandlas
alltmer ifrån sitt förra wäsende till sin Herres Kristi likhet. Men
när han en gång uppblåses af förmätenhet, och derföre lemnas
åt satans sållning, faller och förnekar sin Frälsare, då gråter han
bitterligen, gråter som ett risadt barn; då dödas hans egenkärlek
och förmätenhet. Då han sedan inför rådet i Jerusalem står
fast wid sanningen och bekänner Kristus, då blifwer han
hudflängd (Apg. 5), då dör han werlden, ja, då dödas ock köttet
(1 Petr. 4:1). Men när han derefter i Antiochien åter af
menniskofruktan "skrymtar", då får han en skarp bestraffning af Paulus
(Gal. 2:11–21). Huru helst det går den käre Petrus, så skall
han tuktas och dödas. Så länge en kristen är rättsinnig och
följer sin Frälsare, så skall han dödas; ty det är nu kommet
derhän, att synden sjelf är hans största plåga. Är jag rik och deraf
frestas att göra mig ett paradis på jorden, börjar göda köttet
och lefwa werldsligt, då får jag genom Anden de starkaste slag,
blifwer förskräckt för min rikedom och wällefnad och lider deraf
mer, än då jag war fattig. Går det icke så, utan jag börjar
hylla och följa köttet och göra mig goda dagar uti sinnlighet, då
blifwer der sjelfwa döden. — Är jag fattig och lider af lekamlig
brist, men håller mig till Herren, då dör jag werlden hwar dag.
— Är jag werksam och begåfwad i det andeliga, har år och
erfarenheter i nåden, ljus och förmögenheter mer än bröderna,
och derföre will njuta af ära och anseende — we, det är sjelfwa
giftet! Det känner Anden, och jag förskräckes nu såsom för
helwetet. — Är jag trogen och waksam i bön och strid mot synden,
will försaka både synd och ära, will allwarligen, i det fördolda
och i werkligheten wara den främsta — men jag wet det sjelf,
jag gläds deråt, jag har en hemlig förnöjelse i min allwarlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
