Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n:o 5. ^yndernas förlåtelse. ^^
nlan rätt tager det till hiertat ock^ för allt genast i Krifti blod
söker och tror förlåtelse.
2. Syndernas ^örlåtelse, om iag oupphörligt tänker derpå
och tror denfamma, håller mig alltså beftändigt böid för Gud
och tillåter mig icke akta synden ringa, icke heller att flyga högt^
och sätta mig upp öfwer andra, ån mindre att förakta dem sör
deras swagheters skull; ty om de tillhöra Herren, så hafwa de
ock nåd och syndernas förlåtelse, hwarigenom Herren öfwerskyler
deras brister. Deruti står allena deras salighet; men deruti,
nemligen i syndernas förlåtelse, står ock allena min salighet; och
jag behöfwer förlåtelse för synderna, jemwäl för många ännu
okända synder, liksåwål fom de, dagligen och stundligen. Fattas
dem ännu insigt i mycket, eller sinnes ännu hos dem myckeu
orenhet och swaghet, så står dock detta under idel syndernasför=
låtelse och på samma sått förhåller det fig med mig. Alltså har
jag intet söreträde, utan jag måste ock, såfom de, bedia omsyn=
dernas förlåtelse och deruti söka all min salighet. Går iag nu ut
och in under idel syndernas förlåtelse, äswen i umgänget med
nlin nästa, och låter denna förlåtelse wara min enda tröst, så
håller mig detta wisserligen i ödmiukhet, kärlek och tålamod mot
min nästa, det gör mitt hierta rätt litet, mildt, wälwilligt och
kärleksrikt. Ty om iag tänker: iag har wid alla mina ord och
gerningar behof af syndernas förlåtelse, och Gud förlåter mig
dem o(^så rikligen, dagligen och stundligen, så kan iag icke annat,
ån äfwen förlåta min nästa och med tålamod fördraga henne.
O ia, om wi rätt lefde uti syndernas sörlåtelse och läte den
wara wårt dagliga manna, huru ödmiuka och böida, huru milda,
sördragsamma och tåliga skulle wi icke då wara. Och om wi
äfwen med allt wårt arbete i ordet, muntligen eller skristligen,
ftändigt arbetade, talade och skrefwe, såsom sådana, de der oupp=
hörligt hade syndernas förlåtelse i rätt åtanke, ia i hiertat, o,
huru wälsignadt skulle wi icke äfwen arbeta, huru lugna, glada
och stårkta skulle wi icke derwid wara, och huru skulle wi då icke
äswen bringa andra till ro oeh srid eller stärka dem i tron. Då
skulle wi wara rätta ""fridsbudbärare"", hwilkas ""fötter äro rätt
liufliga" (Es. 52.. 7). Det liuskiga ordet: syndernas förlåtelse,
skulle förliufwa wårt hierta och fördriswa allt groft, hårdt, bit=
tert, oroligt wäsende, och wi skulle då wisferligen med ännu
nler wälsignelse arbeta på andra menniskor.
3. Men wi skulle isynnerhet för wår egen del hafwa allt=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
