- Project Runeberg -  Pietisten / Åttonde Årgången. 1849 (EFS nyutgåva 1877) /
76

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76 n:o 6. Wi^heten om syndernas förlätelse.

stendom stånd, då skall min Kristus hålla! - Sålunda kan du
wisserligen frålsa fiälen; men ett swårt swettebad skall det

kosta dig.

6. Men de siälal^, sonl äro uppwäckta och ännu icke i sitt

hierta och samwete kommit till stillhet och till wisshet om fitt

nådestånd, de äro sörnämligast as tre slag. Det ena slaget be^
står as sådana personer, som icke rätt känna sitt sörders, utan
haswa ännu många hemliga egenrättsärdighetsstöd och göra många
inwändningar, stöta oeh uppehålla sig ännu wid mycket och låta
icke askläda sig rätt nakna och blotta, söregiswa mycket såsom
oskyldigt ock^ ringa och göra naturen srom, eller behålla ännu
många fikonlös och allehanda ursäkter, f^laga ock ösn)er det ena
och andra sörhindret, kasta skulden än på ett, än på ett annat,
och anklaga sig icke rätt sielswa, tillstoppa icke sin mun och giswa
fig icke i allt skyldiga sör Gud. Desfa haswa sördenskull ännu
icke något rätt ihållande bekymmer och omsorg för siälen, de an=
wända således icke heller något rätt allwar och sortfara icke rätt
angeläget med bön oeh åkallan, samt ordets och andra nådeme=
dels bruk, ntan åtnöia sig med en liten nådesblick, ia, söka och
stnna n)äl återigen helt och hållet ro och lust i naturen, hwilkel
särdeles inträssar med personer, hwilka af naturen äro lättsin=
niga, muntra och glåotiga, och således i anledning as sitt tenl=
perament lätt kunna så någon liten glädie. Enledan de icke
låta sitt hierta rätteligen förändras, hiertats hårda hälleberg
sönderkrossas, med ett ord, ännu icke äro uppriktiga och utan
falskhet, ntan ännu hysa så många orena asfigter, icke låta ögat
wara ensaldigt, ännu söka ett och annat i werlden och wilia
insmltggla med sig mycket, samt äro alltför klemiga emot fitt kött
och eftergifna för dess lustar; så kunna de icke komma till någon
sann ro och wisshet. Sådana siälar måste upphöra att ursäkta
fig och icke kasta skulden på något annat utom dem, utan tro,
att de sielswa äl^o skulden, med deras förderskiga egenwilia; de
böra tro, att den ort och de omständigheter, i hwilka de enligt
Guds kallelse och styrande befinna sig, och hwaruti de dock blif=
wit kallade och uppwäckta, äro wisserligen för dem de båsta, ia,
att ingen kan göra dem skada eller wara dem till hinders, om
de allenast wilia sara efter det goda, att allt måste tiena dem
till det bästa och befordra deras salighet, att Kriftus will hielpa
alla och söra dem alla till den sanna friden i honom. Men de
måste komma derhän, att det är hos dem ett rätt beständigt all=

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1849efs/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free