- Project Runeberg -  Pietisten / Åttonde Årgången. 1849 (EFS nyutgåva 1877) /
120

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42() ^r^nze^^^ ^pi^^^a.

mer nåd att kltnna tro. Jag kan icke, iag k^n i(^e mer! Tr^,
hopp, detta är en fGuds gåswa. Ack, att (^nd wille söruutla
mig det enda, att iag blott ett enoa ögonblick kunde satt(t tro

och hopp.""

Han besöktes dagli.aen as lärda, ofta ända till trettio p^

dagen, hn)i^^ka kommo sör att trösta och hewefa honom. Till
dessa sade han: "Hoppens ingentil^^ nler sör mig! ^ed l)warie
timme låter Gnd min förhär^else ti^taga, oeh derwid sörg^ mina
kroppsliga kraster. Mitt elände skall bliswa sör eder ett wa4^=
m^nde^ exempel. T^gen i^e saken så lätt som ia^, som haf^ebör=

i^^t förstå den helig(^ ^rist och hade sålt en rätt insi.at i åter=

lös^ingswer^^et och ^ik^äl asswor, as srnktaft sör obehag och af
begär att så bel)ålla min ^illa sörmögenl)et ^ör ntina barn. Der^^
söre l)ar (Gnd straffat ntig, och det med rätta, en4edan iag b^=
gätt synd emot den l^elige Ande - enlot den Ande^, som l^ad^
^ört mig fill sanl^ingen. ^ Tron fcke, (ltt J olott då sörneken san=
ningen, när J, ^i^afom iag, insör domaren återkall^n. Nei, de^=
s^^mn^a gören J så osta J med assi.at föroor.aen det, son^ J l)af^
n)en insett wara s^nnin^ ; så ofta J gen^m^ edra ord eller e^^^^
närwaro gisn^en oisafl åt sa^ska menin.aar i andliga saker, el^e^^
annars sören en o^ristlig lesnad.^^^ ^^ ^å man erinrade l)on^^^
om Job oeh Dadid, hwil^a äswen på sina tider måste ersara såd^^^^

sörtwiflan, men likwäl ha^wa o^iswii till tröstliga exempel sö^^

alla, som äro as sina s^nder nedtryckta oeh sörödminkade, då ål^e=
ropade han si.a på sin iure käusla, som sade l)onom, att l)an sör
alltid sknlle s^örblis^a i den^a hierlesörhärdels^^. ^^^ck - sratn^
snckade^ l)an srån dinpet as sitt innersta – e^^, att iag blott et^
enda ögonbli^ kunde käu^a (^u^s kärlef i n4itt l)^erta, såfom ^ag
der känner (Guf^ såsom n4in försärli.aa sie^de! Ack, hnrn salig iag
wore, om iag änn4t kunde känna d^nna kärle^! ^^en iag kan icke,
Jag känner helwetets ^wal; ty der er^ sådan sörtwiflan är, der
är he^wete!^^ - Då såste en as de närwarande hans uppmär^=
samhet på de ord, som stå i I Sam. 2: ^: ^erren förer till
f^elwetet och derut igeu, och mente, att dersöre ^unde äfwen ha^^^
ännu^ hoppas. Spiera swar^de: "Jnst här sitter iu knnten: i^^^^
kau in i(^e ^^oppas! Då iag i^ trots a^ ^n^ens warninga^^ ^ikwä^^
nnderskres sörnekelsen, kände iag en sörfärlig makt, som sor in ^^
min wiliekrast oeh i hela mitt krop^sli^a wäfen^e, så att ia.a nn
h^arken kan hoppas eller bliswa wi^ lis. Jag önskade, att Gnd
wille wara mfg nådig oeh barmherti^^, oeh a^t l)an niätte ku^tn^^
sörlåfa mig n^ina synder; n4en iag käul^er, att ^ud gör detick^^
och iag kan icke twinga honom. Jag önskade att kunna anrt^pa
(Gud i Anden, men kan det icke; ia.a ser min sördömelse oe^ e^=
känner den srälsnin.a, som tillbinde^ oss i Kristu^^; meu iag kan
icke tillegna mig d^n.^ Det är de sördömdas strafs. De bekänna,
det iag bekänner, de ^afundas på de l^twalda, men knnna ie^^^
åter^ända till den rätta wägen; och nu ^ielper in.aenån.aerme^.
Jag skall iämn^er^igen omkomma, såsom iag sörtienat! J rätt=

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1849efs/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free