Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I34 Det tweeggade
Ty iag as Herrens gode And’
efe^lad är, oeh i (^u^s hand
Och i bans bok inskriswen.
Han aldrig mig förglömma kan,
^et tror iag fast och ber, att han
Will ensam sör mig råda,
J wälst^nd o(^) i wåda.
Aldrig har jag hört något mer inta.gande oeh hiertupplys=
tande, ån denna musik. Nu ^egynte det d^agas i östern; och -
–^ l^wilken morgon för oss, ^å den uppgående solen wisade oss
det obeskrifligt pra^tsulla I^ranien^org, liggande srams^^r oss i al^
sin ösn)eriordiska skönhet o(^ herrlighet. Jngen hade föreställt sig,
at^^ wi woro så när(l målei sör ^är resa, oeh desto större w^r
glädien, som nu ^allade från alla hörn as skep^et. Enhwar ta=
^ade om sina wänner, som m^n hoppades finna, oeh dem l^an
skulle så omsamna, och sramsör alla dessa - konungen siels,
^Iranienborgs konung oeh herre, uti hwilkens salig(l förenin^ wi
snart skulle^ glömma resans alla besn)ärligheter. - Allas ögon
woro fästade på borgen, som redan på asstånd l^ade ettpraktsu^t
utseende; men iu närmare wi kommo den, desto större oeh skö=
nare besanns den ^ara. Det ware^de nu ^cke länge, innal^ skep=
pet kastade ankar i hamnen, och wi stego i land. Det wänliga
emottagande wi niöto as konungel^ siels i denna stad^^ det kår=
lekssulla omfamnandet e^f wåra wänner, ock^ wåra ömsesidiga
känslor wid detta möte, öswergå all beskrisning.
ur min dröm oeh förnan4 - att iag ännu besann mi^ på ior=
den. ^ock u^pliswa^es iag as det g^ada l)oppet, attia^gång
fedal^ iag fulländat lifwets refa, ska^ kon^m^ at^ uiuta den gläd-
jen i werklighet, som iag nu hade niutit i söreställningen.
Gnds ord är lefwaude och kraftigt, och fkarpare äu något
^weeggadt fwärd. Ebr. ^: I2.
En fru, som älsk(^de oeh wörd^de Guds ^rd, bles el^ gång
af gruskiga anfäktningar oeh långwarig swårmodighet bragt i sådan
sörtwis^an, att diefwulen omsider ingaf henne det ohyggliga rådet
att sielf afhånda skg liswet. Hon l^ade redan beslutit att gå ^ch
störta sig i siön; men någon inre känsla dres henne att först
ännu en gång gå genom sktt kök. Då så^ bot^ ^å golswet ett
riswet blad ur en ^ok, up^tog detta och läsle föli^^nde: Sj^äleu
^(Fråga) "Hwarsöre f^all få nlycken nöd o^ ^låga öswel^gåmig?"
- Jesus: "Enledan iag icke wet något bättre medel eller helso=
sammare wäg för dig". - Detta war en Guds röst till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
