Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mera ? Du lyssnar, Ada, och du ser så un-
derligt på mig ...
— Ja, ty jag tror hvad du säger. Hur annor-
lunda talar du inte än gamle skolmästarn och Anna
Lisa, köpstadsgumman, du vet. Har inte hon målat
ut socialisterna som bofvar och röfvare och nu ...
nu vänder du bladet om . . . Jag får väl tro dig?
— Du skall tro mig . . . Och du skall gå
med då floden kommer . . . Jag kan se far när den
okunnige, men idékäre statkarlen kommer och dun-
drar och svär om sanningens förtrampande! . . .
Åh, det blir lustigt!
— Du, Elvir, två äro ju starkare än en?
— Javisst, du och jag.
— Nej, vi många, således. Vi många bli starka
och din far blir liten och svag.
— Min far?
— Han som de andra, Elvir . . . Då floden
kommer går jag med . . . Du har redan lärt mig
det och du skall tala mera därom sedan.
Ada hade rest sig och hasselns grenar skymde
icke längre hennes smärta gestalt. Hon stod och
såg på honom med djupa, lugna, svarta ögon. Plöts-
ligt blef hon eld och slog armame om hans hals . . .
Mellan kyssarne skalf hennes röst:
— Tack, Elvir, för hvad du lärt mig: kärleken
känner jag, ty den rusar, det andra endast anar jag...
Hon var borta. Elvir gnuggade ögonen och
tänkte om igen hvad han sagt . . . Tja, det var ju
sant hvart eviga ord, och far? Han som de andra,
evigt kan ej bli det gamla.
— 8 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
