Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Där ligger du vacker, Sven. Men spottback
har du då att kräks i, sa’ en gammal gumma i rin-
gens ytterkant. Det blef ett fnissande, hvilket dock
kväfdes af energiska «tst« från dem som stodo när-
mast Wallberg.
Intermezzot hade visserligen stört, men ej för-
mått att bringa talaren ur konceptet. Nu dundrade
han på om kvinnans slafställning och det däraf föl-
jande försummade hemmet, om barnen, som måste
lämnas vind för våg, om godsherrars och förvaltares
närgångenhet mot nästans hustru och mycket annat
Ada blef röd, hon visste knappast hvarför. Men
så småningom letade hon fram bilden af Elvir, den
käre. Nå, det där kunde han inte mena, ty Elvir
och hon hade sökt och funnit hvarandra såsom på
fri vandring. Hon blef åter lugn och följde noga
med. Allt hvad han sade, Härjaren, var nog sant,
men det var dock intet nytt. Hvad Elvir ändå för-
stod mycket mera! . . .
— Lefve den! hörde hon och så hurrade hon
med mekaniskt i fyra långa drag, sådana de komma
från ovana hurrabasar, dem icke cliampanjen och
konvenansen särskildt fostrat i det af födelsen kung-
liga görat.
Härjaren hade slutat och vunnit spelet, det
kände han tydligt på sig, hvad än prästen komrae
att finna på. Skulle han komma, förresten, och för-
nedra sin auktoritet med en predikan från gärdes-
gården? ... Jo, han kom, klef upp bredvid Wall-
berg och bad folkskaran höra honom en stund.
Det blef alldeles tyst några ögonblick, mest af
nyfikenhet, ty de flesta hade inte på mången god
— 46 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
