Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag fått order att ögonblickligen afflytta . . . Det
gör mig också detsamma, för jag har hus öfverhufvut
borta vid station och jag flyttar i veckan ... Dumma
bondpatroner, som tända eld och flamma också i
ett så pass oskyldigt kräk som jag; på det här sättet
slipper han mig inte så lätt och ungdomsklubbisterna
stödja efter bästa förmåga ... Vi få väl hjälpa
Ask?! . . .
— Är det långt dit?
— Fem minuter på cykel. Klockan är ju bara
åtta och du kan fara dit bort, så får du själf se . . .
Wallberg svalde den sista tuggan, tog mössan
och lagade sig mot dörren.
— Får jag ligga hos dig i natt?
— Visst, det vet du . . . Har du pängar med?
— jag tror kvinnan är i stort behof . . .
— Alltid har jag något att börja med och mera
kan det väl bli sedan, svarade Wallberg i dörren.
Ögonblicket efter rullade Härjaren bort . . .
Knappast de stora städerna ha en sådan total-
bild af elände att bjuda på, som det tillfälliga i sta-
taren Asks stuga. Man kunde tro att det var här
bondpatronen funderat på att använda ett svinhus
till människoboning, om man ej vetat att detta var
en annan, arrendatorn till Kågerup. På en rankig
stol vid fönstret satt en blek kvinna och vyssjade
ett spädt barn, som ideligen skrek. Strida tårar
runno utför moderns kinder, ty hon visste att den
lilla pockade på mat och hon hade intet att gifva,
ty den sista mjölkskvätten, som hon fått af barm-
härtiga grannar, var slut redan för tjugofyra timmar
— 52 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
