Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp mot månens skifva, undrande om lifvet log eller
dog däruppe i den grinande planeten.
I stenröset lågo ormame och slickade månsken
och Elvir stirrade fånigt på de smala, svarta kräl-
djuren.
— Snokar, mumlade han, jag skall fånga en
till Ada . . . Och han slog till ett af kräken så att
ryggraden knäcktes, tog den döende snoken i hand
och höll den tätt intill flickans anlete.
— Sådan är du, Ada — känner du släktskapen?
— En snok, endast. .. Bra, Elvir, att du ändå
inte gaf mig en huggorm till spegel. Kasta odjuret
och sätt dig här, du ser så erbarmligt dum ut . . .
Han lydde, ty nu låg det glödande melodi i de
tuktande orden och han förstod att ännu var icke Adas
hjärta honom främmande. Hans originela påhitt
hade åter tändt gnistan och nu blefve det hans sak
att mata kärleksglöderna, tills det åter blef ett flam-
mande bål, liksom fordom i den sjudande vårens
tid . . .
Tysta sjönko de intill hvarandra, utan ord föllo
de första kyssame och de andra kommo i klungor
och i rader, födda af de första . . . Åter var det
en spelande himmel för två unga människor . . .
Och åter stod skogen tyst och hög och stum
och vittnade . . .
— Om du är rättvis, Elvir! Har inte din far
handlat bra orättfärdigt mot Nils gårdsdräng? . * .
Hvad kunde väl Nils hjälpa att hustrun hans blef
sjuk och inte kunde gå med i mjölket, och inte skulle
han väl därför köra undan en man, som under så
- 77 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
