Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes far rätt och vet ciu hvad allt elände, som
kan följa på hånglandet med lättsinniga kånor?
— Far, jag hoppas du väljer dina ord.
— Du hoppas ingenting. Grå hem nu båda, så
få vi talas vid sedan om det här! röt gubben till-
baka och rätade upp sin kraftiga gestalt, synbarligen
belåten med sig själf i allt ursinnet öfver att ha fört
ett fint och städat språk.
Ada gick fram till Elvir, som stod där, svag
och tyst. Hon tog hans hand i sin och blickade
lugnt in i hans tårade ögon:
— Denna sista natt hade redan förut gjort oss
äldre, Elvir, fastän vi inte rätt visste det. Din far
har ofta velat vara i ditt ställe och nu kom . . .
— Du ljuger, slyna! röt gubben och ryckte
häftigt i gevärsremmen.
— Sanning sade jag och ingenting annat . . .
Gå med din far, Elvir, och glöm inte Nils gårds-
dräng, hviskade hon samt kysste honom sakta på
kinden . . .
Lugn och hög stod hon och de underligt svarta
ögonen glänste som eld i morgongryningen då hon
gick bort mot den gamle godsägaren. Hon var be-
redd på attack och förbannelser lågo på hennes
läppar, men de gömdes åter djupt i hennes hjärnas
kamrar, ty gubben, som nyss kom som en straffare,
hade flytt och vände nu med långa skutt mot gården.
— Feg liksom du, stackars Elvir . . . Märker
du nu att vi blifvit äldre?
— Jag förstår dig inte, Ada, men jag vet att
du är mig kär öfver allt annat och att jag skall bli
stark och slåss för dig om så mot en hel värld.
— 79 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
