Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu förenade i kraft af sin organisation och de ville
gå med allasamman för att ändtligen visa den stor-
ordige bonden att också de kunde ha sin lilla mening.
Föga tänkte de på tjenstehjonsstadgans pinande tryck
och inte trodde de väl häller att striden skulle bli
så långvarig om de nu gingo med alla på en gång.
Innan natten runnit till hvilade torpare, statare
och daglönare å Höfdeborg. De visste inte rätt hur,
det rådde ängslan i deras sinnen, men en fläkt af
frihetens väckande storm höll dem uppe, gaf dem
mod och kraft — ännu så länge! . . .
— Jaså, är det nu min tur, hr befallnings-
man? . . . Men är då detta vräkande fullt lagligt?
Se här min bok, inte står där något skrifvet, som
kan binda mig som legohjon! . . .
— Ja, det där vill jag hälst inte ha med att
göra. Kom nu, så vi få slut på eländet!
Fjärdingsmännen gingo sin herre tillhanda och
två ridande poliser stretade och sleto i sitt anletes
svett, släpande ut det fattiga bohaget på backen.
Hustrun stod med tårade ögon och barnen smögo
sig ängsliga bort till modern, fattade tag i hennes
kjortlar och frågade i förskrämd ton: «Mor, hvarför
gör di främmade så?« . . . De ftngo intet svar, blott
en suck ur ett kvalfyldt hjärta kom som en döds-
ängslan emot dem . . .
Johan, mannen som vräktes från den Gnällerska
lerkojan, gick skämtande omkring och låtsade som
om han muntrade upp de galonerade arbetarne i den
girige grefvens «vingård« . . . Då såg han bort till
hustrun, såg hur blek och öfvergifven hon stod och
— 103 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
