Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gingo de . . .
Johan och Elsa stodo kvar bland de utvräkta
stumparne och sågo begrundande på förstörelsen.
— Nå, Elsa, hvad menar du nu vi ska’ göra . . .
— Åh, alltid blir det väl någon råd, Johan! . . .
Inte tänker jag på det nu . . .
— Jaså. Jag undrar just hvad du då kan fun-
dera på?
– Jo, Johan, du talade nyss till dessa och
hvad du sade mins jag ännu så klart. Vet du, Johan,
inte trodde jag att du kunde tala så varmt och så
mycket, men nu vet jag hvem du är och med dina
ord har också jag blifvit helt och hållet dig. Dessa
— hon pekade bort mot polisklungan — äro icke
dina vänner, Johan, men jag, som nyss inte alls
förstod, jag är din mera än förut och tillsammans
skola vi slåss på gamla dagar.
Elsa låg vid Johans breda bröst och han smekte
hennes skrynkliga kind . . . Tyst var han, ty tå-
rarne talade.
— Jag rider till Bjöbo och kommer inte hem
förrän sent i kväll. Blir den här förbannade upp-
viglaren synlig så hetsa hundarne på honom eller
slå honom i skallen, jag betalar kalaset, Håkan.
Hör du det! . . .
— Ja, patron! grymtade ett lurfvigt djur till
människa, på samma gång han strök den flottiga
mössan af.
Ridspöt hven och hästen bar patron Ola utåt
vägen i rask traf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
