Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erika sina modiga sextio år, fattiga som Lazarus och
därför helt och hållet i bondfans våld ... De bodde
för öfrigt här borta till höger om vägen i den lilla
lersmäckan — nu sitta de båda på fattighuset. Det
var sent en efterhöstkväll. Patronen hade nyss
skilts från ett par herrar och gick på gården, bli-
gande efter kjoltyg. Men det fans inget, ty så dags
på dygnet aktade sig kvinnorna noga för att komma
i patronens närhet ... Så kom Lars Bänk traskande
öfver gården.
— Hör du, Lars, gå ner i ängen och hämta
upp «Hjälman , hon är i kalf och mår nog inte bra
af att stå ute i natt . . . Dom andra kunna ju nog
stå där, för foder är där ju ännu godt om.
— Ja, patron, det ska jag göra, svarte Lars
Bänk och gaf sig i väg.
Kan du tänka dig hvad den här bonnen sedan
tog sig före! ... Jo, han tittade in om hos den
sextioåriga Erika, som redan kojat sig . . . Hon
blef rädd, ty hon kände till hans uselhet, och bad
honom gå, men han teg och klädde sig nästan na-
ken samt sprang som ett djur bort mot den gamla ...
Erika skrek förstås och väsnades, så att det hördes
öfver hela Klosterborgen, och snart kom det folk
till, men då var patron Anders redan försvunnen.
Nog hade de sett en karl löpa ut från Lars Bänks
förstuga, men inte kunde de svära på att det var
patron Anders, inte. Om det nu var feghet eller
hvad . . . Mjölkerskan Beata var emellertid modig
och hon var den första på platsen, då Erika gol.
Hon sa rent ut, att hon hört Erika skrika: «Tvi,
att patron inte skäms, som vill vid en sextioårs-
— 117 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
