Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
laeker, zarens trogna polska godsägarkreaturs slaf-
var, och därför tände frihetsgnistan i deras bröst.
Förvaltar Sjchel spränger öfver fälten, bort till
polackernas förste man, hr Pauli, hvilken är gift
med en duktig blekingsflicka, och som inte ämnar
svika det utländska folk han värfvat hit.
— Hva’ fanden er det nu med disse polacker
igen? . . . Hvoforr arbeide di icke?! . . .
— Kartoffieln er jo maskestongen og den willen
wir nicht essen! . . . rådbråkade Pauli, medan han
illmarigt plirade med ögonen.
— Naa, saa skal di få anden kartoffel; aber
die Leuten sollen arbeide, forr tausend Teuffeln! skrek
förvaltaren, af nödtvång härmande polack-förarens
mesopotamiska tungomål. Och af bar det i karriär
mot gården.
Nere vid den lilla bäcken lågo de små galizi-
erna och speglade sig i vattnet, pratande och pladd-
rande om Schweden. Det var visst inga goda ord,
som fäldes öfver de svenska godsägarne, och de
mera försigkomne undrade just om inte det var skäl
att söka rymma hem igen, trots kontraktet, som de
underskrifvit. Solen gassade så varmt som om det
varet hemma i Polen.
Många af deras landsmän hade redan gjort så,
därför att de narrats hit öfver såsom landtbruksele-
ver, men fingo vid framkomsten uträtta det hårdaste
arbete. De voro bodbetjenter från Warschau och
andra städer och det knastrade i deras oöfvade se-
nor och muskler, då de första tagen togos . . . Nej,
hällre än detta slafslit ville de fara hem igen och
— 135 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
