Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cigarröken låg som en tung tåga i luften och
de i stora salen samlade bondemännen hade svårt
att se hvarandra, då de placerats i hvar sitt hörn.
Någon gång seglade de försiktigt öfver till motsatt
sida och bytte hviskande tankar om ett och annat,
men som mistlurar i dimman skuro de mest «lustiga«
böndernas stämmor igenom. Så man kan träta,
stampa och gorma, ändock man är fullständigt öf-
verens, då man blifvit något i hatten och fått tag
på ett ämne som intresserar! . . .
— Det är fan till karl, säger jag, som tror att
vi springa som narrar åt honom! . . . Undrar hur
mycket Wilje-patronen fått för sitt besvär i det här
förbannade spektaklet’?! . . . skrek den tjocke och
röde Göran Andersson.
— Hvem kan så noga veta detta! . . . Nog
är det alltid mera än trettio silfverpänningar. Judas
är mycket dyrare nu än för nittonhundra år sedan,
svarade en lång och mager man i lugn ton.
Det hade blifvit tyst, ty den siste talaren var
en allmänt aktad karl och han hade inte yttrat sig
förr vid gillet.
— Beror på om Judas är klädd i den fina
rocken eller den grofva. Arbetarne klaga ju jämt
öfver sina Judassöner, hvilka förråda för några
lumpna ören och ett vänligt, lismande ord från hus-
bonden.
En ung man hade rest 8ig och stälde sig trot-
sigt midt på golfvet. Han var åboson och målare
samt hade nyss kommit hem från en studieresa i
Frankrike. Nog visste han att detta var onda ord
i de gamla böndernas klunga, men han åhörde le-
— 137 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
