Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ada — så hård, så fruktansvärdt allvarsam!
Så blek, så sjuk du är! . . .
— Slut på spelet, på tjäderspelet och dufvo-
kuttret måste det bli — där har du rätt, Elvir! . . .
Men bilden af torpartösen får du icke taga med, att
sölas i samlingen af alla de andra, som skola efter-
träda mig . . . Hvad som varit är vår ungdoms
varma älskogssaga och den skrifva vi upp långt
borta i minnets vrå. Vi kunna ju locka fram den
till lisa eller smärta under kommande dagar. Men
nu skola vi gå ut! . . .
— Låt oss då gå på vandring, hand i hand,
och sjung du gånglåten, Ada! . . .
— Det där var endast ett styggt, ett falskt för-
sök . . . Var det icke, Elvir?! . . .
Han böjde hufvudet och teg och tänkte.
— Var det icke, Elvir?! . . .
— Jo, jag tror det var så, Ada . . .
— Godt, nu är således spelet slut och vi gå
ut — men hvar för sig. Du drager den väg, som
de flesta af de dina gå, bort mot rikemans salar,
och minnet af din ungdoms yt-ideal, dem brottningen
mellan Nazaréern och vetenskapen skapat, förtonar
snärt i det fjärran grå . . .
— Och du, Ada, hvart går du? ... Nu som
tills i dag?
— Hvart annars? ... Jag har mognat under
denna sista sommar och min väg är som din, ut-
stakad . . . Men tung blir den för arbetarekvinnan,
tungare blefve den dock om icke ledstjärnan, du
först pekade ut åt mig, lyste och värmde . . .
Brakande böjde sig lunden; trädens jättar bu-
— 161 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
