Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Guds och Kristi kärlek (1—9) - 1. Modershjärtat eller »Kärleken är starkare än döden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
hjärtat, dock blott en människas hjärta,* ja en syndig
och djupt fallen människas hjärta!
Hurudant skall då Guds och hurudant skall
Kristi hjärta vara! Säger Salomo om kärleken i
allmänhet att han är stark såsom döden, så måste
Guds kärlek vara starkare än döden. Guds kärlek
måste yara utan någon jämförelse, måste gå utöver
även den starkaste moderskärlek väl så många
gånger som det finns stjärnor på himmelen eller
sandkorn i havet. Vill du därför hava en bild av den
kärleken, så måste du tänka dig ett stort världshav,
flytande fullt över alla bräddar av idel brinnande
eldsglöd och varje glöd i det havet — bildlikt
talat — starkare än döden. Sådan är Guds kärlek!
Ar det svårt för dig att av blotta orden och
bilderna fatta Guds och Kristi kärlek, så skåda då
själva handlingen. Jesus Kristus lämnade sin faders
sköte jämte den himmelska härligheten, där han var
omgiven av lovsägande änglaskaror och otaliga
frälsta andars jubelrop, lämnade allt och steg ned
bland oss här i dödens kula, ja gick mitt i döden,
korsets död — allt för att rädda dig och mig. Han
led korset och aktade icke smäleken, egentligen
"föraktade" smäleken, höll smäleken för intet mot det
att få frälsa oss.
Föreställ dig detta på följande sätt: På ena
sidan låg smälek, hat, list, förbannelser, ångest,
blodssvett, bojor, gisselslag och sist en så föraktad och
förbannad död, att våra mördares avrättning är idel
ära däremot. På den andra sidan lågo de arma
människobarnen, bundna, döda och höllo på att
brinna inne i evinnerlig eld, kunnande räddas blott
därigenom att han gav sig i döden för dem. Vilket
valde han då? — O, hans val var redan gjort.
Han tog allt det förra: smälek, ångest, blodssvett,
gisselslag och sist döden, och aktade det som idel
ära, ja ansåg det som ett förhärligande (Joh. 13: 31),
blott han fick rädda oss från att förgås! Han led
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
