Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Guds och Kristi kärlek (1—9) - 7. Ebb och flod eller »Endast i Gud har min själ sin ro»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
15
Ebb och flod
eller
"Endast i Gud har min själ sin ro."
Växlingen mellan ebb och flod är ett
besynnerligt skådespel, synnerligen vid långgrunda
stränder, t. ex. vid Frankrikes västkust utanför
Normandie.
Kommer man en afton vid flodtid ut till havet,
går landet med sina åkrar och ängar tillsammans
med havet. Där grönt land slutar, är hav, och där
havet slutar, är grönt land.
Men följande morgon, vad har hänt? Vi stå
på samma fläck som i går, men havet har
försvunnit, på somliga ställen så långt att man knappt
skymtar det ute vid synranden. Och ute på den nakna
sanden, där det i går var djupt vatten, ser man ett
och annat fiskarefartyg ligga strandat. Har då en
olycka hänt? A nej! Det är blott några fiskare,
som vid den inträdande ebben, då havet sjönk och
drog sig utåt, icke följde med, utan lät farkosten
stanna på grund för att få sova i den några timmar.
Om sex å sju timmar har havet vänt tillbaka, lyft
farkosten och ställt honom till rätta, och de segla
ånyo ut på förvärv.
Här känner du, som har ett andligt liv, väl
igen dig, både i fråga om huru det är med dig
själv och huru det är omkring dig.
Det dröjde länge, innan du blev van vid
omväxlingen. Allt eftersom fröjdeämnena kommo eller
försvunno, hade du förr stunder av svallande glädje
eller av förtärande ångest. Nu torde du hava vant
dig vid omväxlingen och har varken synnerlig
glädje eller synnerlig ångest, utan du har ro, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
