- Project Runeberg -  Pilgrims tillfälliga betraktelser /
39

(1912) [MARC] Author: Karl Palmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Väckelse och sinnesändring (10—19) - 10. Harpunen eller Sök icke fly undan Gud - 11. De släta stenarne eller Har Gud fått fatt uti dig ännu?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

sanning, nämligen att Guds gåvor och kallelse äro
sådana, att han icke ångrar dem (Rom. 11:29).
Gud har sålunda icke ångrat det, att han för några
år sedan kallade dig. Du kan hava ångrat, att du
var så barnslig och grät över dina synder, men Gud
har icke ångrat det. Han står ännu fast vid sitt
då gjorda anbud. Vill du därför nu komma, så kom
på den gamla kallelsen. Hon står ännu fast. Gud
har icke ångrat den.

11

De släta stenarne

eller

Har Gud fått fatt uti dig äitmi?

Vid havsstranden eller vid stranden av en
vanlig sjö ser man en mängd stenar, som rullas hit och
dit av vågen. An kastar hon dem högre upp på
stranden, än för hon dem med sig längre ut.
Under tiden hr.va de nötts så flata och så runda, att
det är nästan omöjligt gripa fatt i dem. Försöker
man, så rulla de blott undan. De vända kanske upp

en annan sida, men förbliva där de voro.

* *

*



I denna enkla bild läser mången orsaken till sin
eviga förtappelse; dock — förskräckligt nog! —
utan att kunna verkligt frukta för sitt tillstånd. En
sådan är lik en av dessa stenar, nött på alla sidor
dels av vanan att synda och dels av vanan att höra
varningar i predikan och enskilt utan att låta dem
intränga i hjärtat. Allt bifaller han, till allt har han
ett ja. Han har ingen enda skarp kant eller sida,
där man kunde få fatt uti honom. När han vid en
allvarlig varning icke blir vred, likt så många andra,
utan tvärtom ger sitt bifall, så tycker han, att man
icke kan fordra mer av honom. Och så förbliver
han där han är och som hm är*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:18:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/piltibet/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free